Visar inlägg med etikett Storgräftån. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Storgräftån. Visa alla inlägg

2012-06-10

Oviksfjällen 2012-06-08

Det kändes som att våren kom tidigt. Redan i början av mars satte snösmältningen igång. Jag hoppades att det skulle innebära en rekordtidig inledning på fjällvandringssäsongen. Tyvärr var april både kall och snöig. Intrycket jag har är att snöläget nu är ungefär som det var i början av maj förra året.

Jag var väldigt nyfiken på hur mycket snö som skulle möta mig på årets första fjälltur. Själva turen i sig var inte särskilt noggrant planerad. Planen var att åka till Storgräftån, ta Lars-Stigen upp till kalfjället och sedan gå mot Östfjället. Därefter skulle snön styra mitt vägval.

Det första man möter på väg upp för stigen är Fligget, en mindre höjd där kalfjället tar vid. Det var här som jag vek av från stigen.


Kalfjället börjar


Vindpinad

När jag tagit mig upp en bit var det tydligt att det fanns rätt mycket snö kvar. Dels var det snö där drivor hade bildats. Dels låg det snö kvar på högre höjd. Men det märktes också att snösmältningen var i full gång. På många ställen var det fuktigt och det var gott om vatten i bäckarna.

2011-10-25

Oviksfjällen 2011-10-02

Under natten tilltog vinden. Dessutom vred den sig 90 grader. Detta innebar att vinden hade snurrat ett helt varv sedan jag kom hit. Den lilla grusåsen jag tältade vid tog det mesta av vinden. Jag hade precis vaknat när det började att regna. Kontrasten till gårdagens solsken kändes stor.

Det fanns ingen anledning till att stanna kvar här. Men innan jag packade ihop och påbörjade vandringen tillbaka skulle jag göra en annan sak. Igår när jag gick omkring och fotograferade letade jag samtidigt efter en lämplig plats för en cache. Jag hittade ett ställe, en mindre hålighet under en sten, där en cache skulle kunna få plats.

Jag bestämde mig för att trotsa vinden och regnet, och placera cachen. Efter minimala förberedelser gav jag mig av. Vinden kom rätt mot mig i samma ögonblick som jag kom upp på åsen. Det blåste åtminstone lika mycket som i fredags. Trots att jag inte stannade i onödan tog det över 20 minuter att gå den dryga kilometern till det tänkta gömstället.


Regn och vind vid Dörrsjöarna


Vita gäss

2011-10-05

Oviksfjällen 2011-09-30

Det fanns två saker jag ville göra den här sommaren i fjällvandringsväg. Den ena var att bestiga Hundshögen. Inte för att det är ett särskilt högt eller besvärligt fjäll, men för att jag har sett det på avstånd ett par gånger. Hundshögen blev avklarad under en dagstur i början av sommaren. Det andra var att besöka Dörrsjöarna. Samma anledning här, jag har endast sett dem på avstånd.

Väderprognosen för helgen var lovande, med snudd på sommartemperatur och goda chanser till sol. Det verkade vara ett utmärkt tillfälle att besöka Dörrsjöarna med andra ord. Frågan var hur jag skulle ta mig dit?

Att gå från Höglekardalen via Falkfångarns vindskydd skulle innebära en vandring på mellan 12 och 15 km, beroende på vägval. Det skulle också innebära ganska många höjdmeter och bitvis brant.

Kortast väg är det nog från Arådalen, bara 8 km. Varken lika många höjdmeter eller lika brant som vägen från Höglekardalen. Men det är längre att köra. Dessutom var jag sugen på att prova något nytt.

Valet föll därför på Storgräftån. En vandring på ca 10 km och minst antal höjdmeter av de tre alternativen.

Väderprognosen sa ingenting om vind, men jag kände att det blåste en del när jag körde mot Storgräftån. Det finns en skoterparkering där vägen tar slut. Det var där jag ställde bilen. Det första som slog mig när jag klev ut var att det susade högst betänkligt i granarna. Lika bra att förbereda sig på lite vind. Sedan följde jag skogsvägen. Vid dess slut börjar Lars-Stigen, en orangemarkerad led som går upp på kalfjället och vidare sydväst i riktning mot Arådalen.


Här börjar Lars-Stigen

Leden är lätt att vandra. På en del ställen är den lite blött, men det är inte värre än att ett par impregnerade kängor klarar av det. Det går hela tiden uppför. Dock är det inte särskilt brant då stigen går snett uppför sluttningen. Granskogen övergår allt mer i fjällbjörkskog ju högre upp man kommer.


Blandning av gran- och björkskog