Oviksfjällen 2013-09-21

Förra året blev det få fjällvandringar och ännu färre blogginlägg om fjällvandring. Här kommer några bilder från en vandring runt Falkfångarfjället en solig men blåsig dag i september.

Oviksfjällen 2013-06-02

Redan i vintras bestämde jag mig för att årets första fjällvandring skulle bli en tur upp på Östfjället. Med tanke på snöläget hade det varit möjligt att inleda säsongen redan förra helgen. Men händelser i närområdet gjorde att jag valde att stanna hemma.

Jag funderade på om jag skulle åka redan på lördagen, men valde till slut att vänta tills söndagen. Tack vare en kärlekskrank hankatt blev det ett sent sänggående. När jag gick och lade mig hade jag bestämt mig för att turen endast skulle bestå av fjällvandring och fotografering.

Fligget sett från Östfjällets sluttning

Oviksfjällen 2012-06-08

Det kändes som att våren kom tidigt. Redan i början av mars satte snösmältningen igång. Jag hoppades att det skulle innebära en rekordtidig inledning på fjällvandringssäsongen. Tyvärr var april både kall och snöig. Intrycket jag har är att snöläget nu är ungefär som det var i början av maj förra året.

Jag var väldigt nyfiken på hur mycket snö som skulle möta mig på årets första fjälltur. Själva turen i sig var inte särskilt noggrant planerad. Planen var att åka till Storgräftån, ta Lars-Stigen upp till kalfjället och sedan gå mot Östfjället. Därefter skulle snön styra mitt vägval.

Det första man möter på väg upp för stigen är Fligget, en mindre höjd där kalfjället tar vid. Det var här som jag vek av från stigen.

Kalfjället börjar

Vindpinad

När jag tagit mig upp en bit var det tydligt att det fanns rätt mycket snö kvar. Dels var det snö där drivor hade bildats. Dels låg det snö kvar på högre höjd. Men det märktes också att snösmältningen var i full gång. På många ställen var det fuktigt och det var gott om vatten i bäckarna.

Oviksfjällen 2011-10-02

Under natten tilltog vinden. Dessutom vred den sig 90 grader. Detta innebar att vinden hade snurrat ett helt varv sedan jag kom hit. Den lilla grusåsen jag tältade vid tog det mesta av vinden. Jag hade precis vaknat när det började att regna. Kontrasten till gårdagens solsken kändes stor.

Det fanns ingen anledning till att stanna kvar här. Men innan jag packade ihop och påbörjade vandringen tillbaka skulle jag göra en annan sak. Igår när jag gick omkring och fotograferade letade jag samtidigt efter en lämplig plats för en cache. Jag hittade ett ställe, en mindre hålighet under en sten, där en cache skulle kunna få plats.

Jag bestämde mig för att trotsa vinden och regnet, och placera cachen. Efter minimala förberedelser gav jag mig av. Vinden kom rätt mot mig i samma ögonblick som jag kom upp på åsen. Det blåste åtminstone lika mycket som i fredags. Trots att jag inte stannade i onödan tog det över 20 minuter att gå den dryga kilometern till det tänkta gömstället.

Regn och vind vid Dörrsjöarna

Vita gäss

Oviksfjällen 2011-10-01 (eftermiddag)

Efter en snabb lunch i den sommarvarma solen blev det dags för en till utflykt. Jag funderade på om jag skulle ta andra sidan av Dörrsjöarna den här gången. Men jag skulle göra en annan sak först.

Det finns flera virtuella cacher på opencaching.se som bygger på roliga idéer. En av dem är "A man, a plan, a canal – Panama!". Den går ut på att hitta en palindromkoordinat, dvs en koordinat som blir samma framlänges som baklänges. För en gångs skull hade jag räknat ut tänkbara kandidater och lagt in i GPS:en innan jag gav mig iväg. Det visade sig att det fanns en koordinat mindre än 400 meter sydost om tältplatsen. Självklart var jag tvungen att göra ett försök på den först, även om den låg åt fel håll.

Tältplatsen på avstånd

På väg mot koordinaten

Oviksfjällen 2011-10-01 (förmiddag)

Under natten vred sig vinden och ett tag fladdrade tältduken rejält. Men framåt morgontimmarna hade vinden avtagit något och eftersom den dessutom vridit sig 90 grader sedan gårdagen så tog Baasmehke mycket av vinden.

Morgonen började gråmulen och 7-8 grader varmt. Planen var att lämna tält och övrig utrustning, och göra en halvdags utflykt i området. Återvända för lunch och sedan en till utflykt på eftermiddagen.

Tältet i skydd av en liten ås

Jag valde att gå längs den sydvästra sidan av Dörrsjöarna. Detta för att det inte finns någon bebyggelse där.

Uppe på åsen ser man delar av området

Oviksfjällen 2011-09-30

Det fanns två saker jag ville göra den här sommaren i fjällvandringsväg. Den ena var att bestiga Hundshögen. Inte för att det är ett särskilt högt eller besvärligt fjäll, men för att jag har sett det på avstånd ett par gånger. Hundshögen blev avklarad under en dagstur i början av sommaren. Det andra var att besöka Dörrsjöarna. Samma anledning här, jag har endast sett dem på avstånd.

Väderprognosen för helgen var lovande, med snudd på sommartemperatur och goda chanser till sol. Det verkade vara ett utmärkt tillfälle att besöka Dörrsjöarna med andra ord. Frågan var hur jag skulle ta mig dit?

Att gå från Höglekardalen via Falkfångarns vindskydd skulle innebära en vandring på mellan 12 och 15 km, beroende på vägval. Det skulle också innebära ganska många höjdmeter och bitvis brant.

Kortast väg är det nog från Arådalen, bara 8 km. Varken lika många höjdmeter eller lika brant som vägen från Höglekardalen. Men det är längre att köra. Dessutom var jag sugen på att prova något nytt.

Valet föll därför på Storgräftån. En vandring på ca 10 km och minst antal höjdmeter av de tre alternativen.

Väderprognosen sa ingenting om vind, men jag kände att det blåste en del när jag körde mot Storgräftån. Det finns en skoterparkering där vägen tar slut. Det var där jag ställde bilen. Det första som slog mig när jag klev ut var att det susade högst betänkligt i granarna. Lika bra att förbereda sig på lite vind. Sedan följde jag skogsvägen. Vid dess slut börjar Lars-Stigen, en orangemarkerad led som går upp på kalfjället och vidare sydväst i riktning mot Arådalen.

Här börjar Lars-Stigen

Leden är lätt att vandra. På en del ställen är den lite blött, men det är inte värre än att ett par impregnerade kängor klarar av det. Det går hela tiden uppför. Dock är det inte särskilt brant då stigen går snett uppför sluttningen. Granskogen övergår allt mer i fjällbjörkskog ju högre upp man kommer.

Blandning av gran- och björkskog

Oviksfjällen 2011-08-27

Lördag och hyfsat väder, så varför inte en dagstur till fjällen? Oviksfjällen närmare bestämt. Tanken var att plocka en cache eller två också. Efter en omväg till Fjällhalsen hade en cache med samma namn hittats.

Vandringen började nere vid Dromliften. Men till skillnad från förra gången så var det betydligt mindre snö i backen nu. Planen var att vandra till toppen av Drommen och ta cachen där. Detta innebar också det fick bli hela den tråkiga skidbacken upp. Det var växlande molnighet med inslag av sol. Ingen direkt vind att tala om.

Barmarksäsong

Sol på Västerfjället

Oviksfjällen 2011-06-19

Jag hade hoppats på en fjällvandring över helgen, men väderprognosen satte stopp. Vädret på söndagen verkade mer lovande, så jag fick nöja mig med en dagstur. Återigen var det dags för Oviksfjällen. Fast den här gången tänkte jag prova något nytt.

I sydvästra delen av Oviksfjällen, i dalen väster om Hundshögen, ligger Arådalen. Det är en liten fjällby där även STF har en fjällstuga. Fördelen med Arådalen är att den ligger strax under trädgränsen, så det tar inte många minuter att ta sig till kalfjället. Det är dessutom inte särskilt brant. Nackdelen är att det är längre att köra, speciellt med tanke på att det är 4,5 mil grusväg från det att man svänger av väg 321.

Det var växlande molnighet när jag körde hemifrån strax efter klockan 8. Molnen tätnade ju närmare Arådalen jag kom. När jag fick Hundshögen inom synhåll så kunde jag konstatera att toppen inte syntes på grund av molnen. Dessutom kom det ett par regnstänk. Det kanske skulle bli en blöt dag trots allt.

Innan jag satte igång att vandra så loggade jag cachen nära Arådalens kapell. Innan jag var klar hade jag fått sällskap av en mygga. Men värre än så var det inte.

Arådalens kapell

Den första kilometern går genom fjällbjörkskog. Det går svagt uppför. Efter bara 10-12 minuter passerar man trädgränsen och kalfjället breder ut sig. Det var flera myggor som valde att slå följe med mig. Det blåste inte, så de hade inga problem med att hänga med. Det var först efter ytterligare 15 minuters vandring som blåsten tog tag i dem.

Oviksfjällen 2011-05-07

Det primära målet med dagens övning var att inleda fjällvandringssäsongen. Jag hade tidigt bestämt mig för att det skulle ske första helgen efter påsklovet. Snösmältningen under våren verkade lovande. Och vädret över helgen lika så. Idag skulle det äntligen bli en vårvandring i fjällen.

Efter en knapp timmes körning var jag framme vid Dromliften. Efter att ha snört på mig kängorna och druckit en kopp kaffe var jag redo att börja vandra. Klockan hade nu blivit 9:45. Inte helt oväntat så var det mycket snö i skidbacken. Nedre halvan är lite flackare och där gick det bra att gå i snön. Den övre halvan var värre. Stora delar av Dromhanget var snöfritt så jag tog mig upp den vägen. Efter 40 jobbiga minuter hade jag nått toppen av backen.

Fortfarande snö i skidbacken

Det finns många faror som lurar i fjällen

Till största delen var det snöfritt hela vägen upp mot Dromskåran. Det var bara uppe på krönet som det fortfarande fanns en del snö. Men så här på förmiddagen var snön hård och bärkraftig. Fast det gav en indikation på att det skulle kunna vara en del snö kvar i dalen.

Oviksfjällen 2009-09-09

Natten var blåsig. Dessutom kantrade vinden, vilket gjorde att tältet fladdrade en hel del och störde sömnen. Morgonen bjöd på fortsatt vind och växlande molnighet.

Åreskutan i skugga

Solsidan på andra sidan

Oviksfjällen 2009-09-08

Natten var inte lika kall som föregående natt. Medan jag intog en frukost bestående av pulverkaffe funderade jag på hur jag skulle göra idag. Antingen vandra hela vägen tillbaka till bilen och köra hem på kvällen. Eller dela upp vandringen tillbaka på två dagar. Jag gjorde bedömningen att klockan skulle hinna bli mycket innan jag var tillbaka till bilen. Tanken på över tre timmars bilkörning efter en hel dags vandring lockade inte, så det fick bli över två dagar.

Molnig morgon

Litet tält

Oviksfjällen 2009-09-07

Natten var klar och kall. Jag skulle inte bli förvånad om nollan tangerades. Min sovsäck är avsedd för temperaturområdet -5 °C till 20 °C, men komforttemperaturen ligger en bit in på plussidan, så natten var inte helt angenäm.

Hundshögen i morgonsol

Detalj av Hundshögen

Oviksfjällen 2009-09-06

Andra resan till Oviksfjällen inleddes med en omväg. Men för en gång skulle var det inte tanten i min Garmin Nüvi 205 som drabbats av tillfällig sinnesförvirring, utan det berodde på att 87:an var avstängd för underhållsarbete. Så blev det en omväg över Ragunda och Hammarstrand.

Den värsta rusningen var över för säsongen och det var betydligt färre människor i rörelse nu jämfört med förra gången. Enligt kartan skulle det gå en led med början halvvägs upp i skidbacken. Det visade sig att kartan stämde. Fördelen med den här leden är att den är inte lika brant som stigen uppför skidbacken.

Över trädgränsen efter ca 50 minuters vandring

Skidbackarna på Hovdehögen

Oviksfjällen 2009-08-02

Söndagsmorgon och sista dagen i Oviksfjällen. Dagen började gråmulen med regnet hängande i luften. Efter en frukost bestående av pulverkaffe var det dags att bryta upp och bege sig hemåt. Jag visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta att gå tillbaka till bilen, men jag hoppades hinna så långt som möjligt innan det var tid för lunch.

Utsikt från lägerplatsen

Små moln kring Falkfångarfjället

Oviksfjällen 2009-08-01

Under natten kom det en kortare regnskur och dagen började med tunga moln och en del vind. Efter en frukost bestående av pulverkaffe fortsatte jag min vandring.

Låga moln

Tunga moln men solen skymtar i fjärran

Oviksfjällen 2009-07-31

Oviksfjällen är de fjäll som ligger närmast Kramfors. Med bil ligger de 3,5 timmar bort, vilket inte är mycket när man tidigare har haft betydligt längre restid till fjällen. (Nu för tiden kan jag se Oviksfjällen från sovrumsfönstret och har mindre än en timmes bilväg dit.)

Under sommarsemestern nere i södra Sverige passade jag på att köpa en ny ryggsäck. Jag behövde också ett tält, men det beställde jag på nätet. Ett par dagar efter att jag fått det var det äntligen dags för första fjällvandringen sedan 2006.

Jag parkerade bilen vid Dromliften. Det var växlande molnighet och ca 20 grader. Jag åt min medhavda lunch och kaffe, och klockan hann bli 12:20 innan jag började vandra. Det var högsäsong vilket märktes på antalet människor i rörelse.

Dromliften med skidbacken och Drommen till vänster

Första biten gick uppför skidbacken, som slutar strax under trädgränsen. En vandring på ca 1 km, och 200 höjdmeter, som tog 40 minuter. På fjällvandringar brukar vägen upp för skidbacken vara jobbigast. Så även i detta fall. Men stigen gick vid sidan av backen, så den var torr och relativ enkel att vandra.