Det primära målet med dagens övning var att inleda fjällvandringssäsongen. Jag hade tidigt bestämt mig för att det skulle ske första helgen efter påsklovet. Snösmältningen under våren verkade lovande. Och vädret över helgen lika så. Idag skulle det äntligen bli en vårvandring i fjällen.
Efter en knapp timmes körning var jag framme vid Dromliften. Efter att ha snört på mig kängorna och druckit en kopp kaffe var jag redo att börja vandra. Klockan hade nu blivit 9:45. Inte helt oväntat så var det mycket snö i skidbacken. Nedre halvan är lite flackare och där gick det bra att gå i snön. Den övre halvan var värre. Stora delar av Dromhanget var snöfritt så jag tog mig upp den vägen. Efter 40 jobbiga minuter hade jag nått toppen av backen.
Fortfarande snö i skidbacken
Det finns många faror som lurar i fjällen
Till största delen var det snöfritt hela vägen upp mot Dromskåran. Det var bara uppe på krönet som det fortfarande fanns en del snö. Men så här på förmiddagen var snön hård och bärkraftig. Fast det gav en indikation på att det skulle kunna vara en del snö kvar i dalen.
Partiellt snötäcke
Ett av de sekundära målen för dagen var att hitta cachen Dromskåran (GC2D222). En bra koordinat ledde mig direkt mot gömman och klockan 11:30 var målet uppfyllt. Därefter lite kaffe och mackor samtidigt som jag försökte skicka ett SMS där jag berättade om mina förehavande. Jag fick gå flera hundra meter innan jag hittade ett ställe där det faktiskt gick att få iväg SMS:et. Detta trots att jag hela tiden hade tre staplars signal.
Dromskåran sett från gömman
Härnäst siktade jag på att ta mig till Falkfångarns vindskydd, ca 5 km bort. Det var tydligt att det fanns en hel del snö kvar i dalen. Frågan var om det var blött och om det skulle gå att ta sig hela vägen till vindskyddet. Vädermässigt var det övervägande sol och sydlig vind.
Falkfångarns vindskydd 5
Fläckvis mycket snö
Vindskyddet som en liten prick
Det gick till stor del bra att undvika snön genom att gå kortare omvägar. Endast på vissa kortare sträckor var man tvungen att korsa snöfält. Ett av de sekundära målen för dagen var att kartera leden mellan Dromskåran och Falkfångarns vindskydd. Men eftersom det blev en del kryssande mellan snöfälten så gick inte det insamlade spåret att använda.
På vissa ställen fanns det mycket snö kvar
Leden mot Drommen
På kryss bland kryss
Det är lämmelår i år. Det syntes på vägen upp. Många överkörda lämlar. Det fanns även gott om döda lämlar på fjället. Och stundtals var det som att man gick på pipleksaker, med många ilskna pipljud från lämlarna. En del såg till och med ut att vara beredda att hoppa upp och bita en i halsen. Det är tur att lämlar inte jagar i flock.
Lämlar tycker om att sova på rygg
Alla lämlar är inte lika kaxiga
Det som jag blev mest förvånad över var att trots all snösmältning så var det torrt. Det var faktiskt inte blötare än det brukar vara under sommaren. Fjällbäckarna var förhållandevis beskedliga. Jag hade räknat med vissa svårigheter att korsa bäckarna. Men det var inga problem.
Drommen
En del snö på skuggsidan
Innan jag började vandringen i dalen spanade jag in området genom kikaren. Jag var mest intresserad av att se om det fanns några renar som kunde tänkas bli störda av min närvaro. Men jag såg inga. Det var först när jag närmade mig vindskyddet som jag såg ett par renar. De tittade lite på mig, men för övrigt verkade de inte bry sig.
Renar på snöfält
På högre höjd var det övervägande snö. Den hade börjat bli varmare och mjukare nu fram mot eftermiddagen. Det fanns tendenser till att sjunka ner i snön och sista biten fann jag det lämpligt att ta på snöskorna.
Nära Falkfångarns vindskydd
Snöskor på
Väl framme blev det äntligen dags att äta. Lunchen (pulversoppa + 1 dl snabbmakaroner) tillagades bakom vindskyddet, där det var lite lä. Ett av de sekundära målen för dagen var att gömma en cache vid vindskyddet. Så medan jag åt lunchen förbereddes och gömdes cachen. Resultatet blev Falkfångarns vindskydd (GC2VT2B).
Falkfångarns vindskydd
Gömman förbereds
När det var klart fanns det inte så mycket mer att göra än att packa och bege sig tillbaka igen. Jag hade föredragit att ta leden över Falkfångarfjället tillbaka, men vad jag kunde se så var det gott om snö uppe på fjället. Jag tog det säkra före det osäkra och gick samma väg tillbaka.
Vy mot Drommen från vindskyddet
Vandringen tillbaka var lättare. Både solen och vinden i ryggen. Dessutom var det enklare att planera en någorlunda snöfri väg. Det som var lite besvärligt var att jag fick ta på och ta av snöskorna ett antal gånger. Det var inte värt besväret att spänna fast dem på ryggsäcken, istället bar jag dem i ena handen medan jag hade teleskopstav och enbensstativ med kamera i andra handen. Inte helt optimalt, men terrängen var så pass lätt att det gick. Det var först när jag kommit i jämnhöjd med Dromskåran som jag fäste dem på ryggsäcken igen.
Man bör inte vandra för nära kanten
Ingen vårflod här inte
Det finns en del snö kvar i markerna
Sista biten ner för skidbacken var jag väldigt osäker på. Skulle det gå att ta sig ner på ett planerat sätt eller skulle jag bara okontrollerat halka omkring? Det visade sig att det var inga som helst problem att glida nedför. Det tog bara 15 minuter att ta sig ner. Måste vara nytt personligt rekord.
Så var fjällvandringspremiären avklarad. Det blev en 18,7 km lång tur som tog 10 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar