Pyramiderna 2011-10-23

Fronten kom som utlovat, men den passerade aldrig. Istället blåste det hela natten. Stundtals förhållandevis hårt och från "fel" håll. Detta resulterade i en partiell kollaps av tältet någon gång under småtimmarna. Det var inte första gången som jag har råkat ut för det.

Så kom gryningen. Efter sedvanliga morgonbestyr återstod endast att bryta upp. Medan jag packade ihop funderade jag på hur jag skulle göra. Med den nuvarande vindriktningen skulle jag ha motvind hela vägen till Lunndörrsstugorna. Det fanns inga indikationer på att vinden skulle avta. Dessutom verkade vinden föra med sig mulet väder. Jag valde att bege mig hemåt.

Molnen lurar bakom fjället

Compact livning

Gröndalen 2011-10-22

Jag lämnade Issjödalen bakom mig och fortsatte vidare. Vägen upp mot Gröndalen var delvis besvärlig, men inte särskilt lång. Utsikten när jag kom upp på platån var enastående. Det var ett nästan overkligt landskap som mötte mig. Och solen på de snövita fjällen gjorde upplevelsen än mer speciell.

Leden mot Pyramiderna

Snövita fjäll

Issjödalen 2011-10-22

Vintern väntar bakom hörnet, men förhoppningen om att hinna med en till fjälltur fanns. Helgen innan bjöd på vackert väder. Men minusgrader på nätterna och sommardäck på bilen gjorde att jag inte vill chansa. I veckan kom vinterdäcken på och även om väderprognosen inte var lika lovande så bestämde jag mig för att fjällvandra lördag till söndag.

Jag hade tidigare fått tips av Andreas att Issjödalen och Pyramiderna skulle vara väl värda ett besök. När jag bläddrade igenom Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen såg jag samma område beskrivet i boken och saken var klar.

Resan dit avlöpte utan problem. Det var sandat i backarna på E14 och jag såg en bil i diket, men den här morgonen var det plusgrader. Sista biten mot Vallbo var dock delvis isig och hal. Jag var glad att jag hade vinterdäck.

Parkeringen i Vallbo med Middagsvalen i bakgrunden

Från parkeringen i Vallbo går man först över ett sädesfält (så här års växer det inget på fältet), sedan en bit på vägen innan leden börjar. De första kilometerna går genom granskog. Leden är bitvis väldigt stenig och det är hela tiden svagt uppför. Men så närmare man sig den stora myren Vargtjärnflätet och träden glesnar. Här får man en första glimt av vad som väntar.

Fjäll anas i fjärran