2011-06-21

Oviksfjällen 2011-06-19

Jag hade hoppats på en fjällvandring över helgen, men väderprognosen satte stopp. Vädret på söndagen verkade mer lovande, så jag fick nöja mig med en dagstur. Återigen var det dags för Oviksfjällen. Fast den här gången tänkte jag prova något nytt.

I sydvästra delen av Oviksfjällen, i dalen väster om Hundshögen, ligger Arådalen. Det är en liten fjällby där även STF har en fjällstuga. Fördelen med Arådalen är att den ligger strax under trädgränsen, så det tar inte många minuter att ta sig till kalfjället. Det är dessutom inte särskilt brant. Nackdelen är att det är längre att köra, speciellt med tanke på att det är 4,5 mil grusväg från det att man svänger av väg 321.

Det var växlande molnighet när jag körde hemifrån strax efter klockan 8. Molnen tätnade ju närmare Arådalen jag kom. När jag fick Hundshögen inom synhåll så kunde jag konstatera att toppen inte syntes på grund av molnen. Dessutom kom det ett par regnstänk. Det kanske skulle bli en blöt dag trots allt.

Innan jag satte igång att vandra så loggade jag cachen nära Arådalens kapell. Innan jag var klar hade jag fått sällskap av en mygga. Men värre än så var det inte.


Arådalens kapell

Den första kilometern går genom fjällbjörkskog. Det går svagt uppför. Efter bara 10-12 minuter passerar man trädgränsen och kalfjället breder ut sig. Det var flera myggor som valde att slå följe med mig. Det blåste inte, så de hade inga problem med att hänga med. Det var först efter ytterligare 15 minuters vandring som blåsten tog tag i dem.

2011-06-14

Storulvån 2011-06-10

Andra besöket i Storulvån började som det första slutade, med en cache. Fast utan svordomar...

Från allra första början var det tänkt att det skulle bli kabinbanan i Åre upp till kalfjället. Informationen på Skistars hemsida är inte speciellt tydlig. Innan de hade publicerat liftarnas öppettider för sommarsäsongen gjorde jag tolkningen att kabinbanan skulle gå varje helg från och med valborg. Men så var inte fallet. Någonting är öppet varje helg, men exakt vad är ett mysterium.

Jag fick tips om att fjällen i Storulvån skulle vara lättillgängliga. Man parkerar nästan på kalfjället och, framför allt, man slipper traska ett antal höjdmeter i en skidbacke.

Vi var där den 3:e juni. Vädret var inget vidare. En hel del blåst och låga moln. Det blev bara en kortare utflykt. Längs med bilvägen, ett par kilometer från Storulvåns fjällstation, såg jag att det stod en minnessten. Väl hemma igen upptäckte jag att det kvällen innan hade kommit ut en cache vid stenen. Vi hade passerat fem meter från en solklar FTF. Det blev en och annan svordom.

En vecka senare bar det av mot Storulvån igen. Väderförutsättningarna var betydligt bättre. Klarblå himmel, ca 20 grader varmt och en svalkande östlig vind. Det blev ett kort stopp vid minnesstenen och cachen loggades.


Minnesstenen

Den första kilometern längs leden innebär 80 höjdmetrar och fjällbjörkskog. Den är avklarat på ca 20 minuter. Sedan börjar träden tunnas ut och naturen övergår alltmer i kalfjäll.

2011-06-06

Challenge Jämtland - 400 found

Nästa utmaning som står på tur är Challenge Jämtland - 400 found (GC2NQPA).

För att hålla reda på vilka cacher i Jämtland som jag har tagit, så har jag skapat en särskild sida här på bloggen för det. Den är baserad på en PQ som körs en gång i veckan där alla loggade cacher i Jämtland ingår.

Detta är dock en sanning med modifikation. Arkiverade cacher kommer inte med i PQ:n. Jag vet inte om det beror på att cacherna har blivit tagna efter att de arkiverats eller inte. De arkiverade fynden läggs till för hand.

Sidan hittar man här eller längst upp till höger på bloggen.

Eftersom majoriteten av vårt cachande sker i Jämtland så känns det som ett realistiskt mål att klara av utmaningen innan året är slut.

2011-06-01

En cache om dagen

Det var inte planerat, det bara blev så...

Det började som en vanlig söndagsutflykt med geocaching. Detta var den första maj. Dagen där på behövde bilen tankas. Då passade vi på att leta efter ett par cacher som fanns i närheten. Det blev ett fynd och en DNF. På tisdagen blev det en ovanligt lång utflykt för att vara en vardag. Vi tog alla cacher kring Tysjöarna, vilket innebar en runda på 9 km som tog 3 timmar. På onsdagen blev cachen vi DNF:at tillgänglig igen, så vi tog den tillsammans med en annan som legat alldeles för länge. Nästa dag, i samband med att vi var in till Östersund och handlade lite, blev ytterligare en cache tagen. En kortare fredagsutflykt till Glösa och ännu en cache.

Lördagen blev en av höjdpunkterna för min del. Årets första fjällvandring och en loggad cache. Dessutom passade jag på att gömma en cache i området. Dagen efter fjällvandringen kände jag mig lite sliten, så det blev bara en runda i Tulleråsens elljusspår och cachen där. Någonstans här föddes tanken på att ta minst en cache om dagen i en hel månad.