Det kändes som att våren kom tidigt. Redan i början av mars satte snösmältningen igång. Jag hoppades att det skulle innebära en rekordtidig inledning på fjällvandringssäsongen. Tyvärr var april både kall och snöig. Intrycket jag har är att snöläget nu är ungefär som det var i början av maj förra året.
Jag var väldigt nyfiken på hur mycket snö som skulle möta mig på årets första fjälltur. Själva turen i sig var inte särskilt noggrant planerad. Planen var att åka till Storgräftån, ta Lars-Stigen upp till kalfjället och sedan gå mot Östfjället. Därefter skulle snön styra mitt vägval.
Det första man möter på väg upp för stigen är Fligget, en mindre höjd där kalfjället tar vid. Det var här som jag vek av från stigen.
Kalfjället börjar
Vindpinad
När jag tagit mig upp en bit var det tydligt att det fanns rätt mycket snö kvar. Dels var det snö där drivor hade bildats. Dels låg det snö kvar på högre höjd. Men det märktes också att snösmältningen var i full gång. På många ställen var det fuktigt och det var gott om vatten i bäckarna.
