Cree LED 160 lumen pannlampa

Det finns kanske inte lika många pannlampor som ficklampor, men det finns fortfarande många att välja bland. Den här pannlampan drivs av tre AAA batterier, har variabel ljuskägla och en Cree LED som levererar ett ljusflöde på 160 lumen.

Dimensioner	58 x 46 x 33 mm (batterihållaren)
Längd/diameter	32-39 mm/25 mm (lampdelen)
Vikt	114 g (inklusive batterier)
Batterier	3 st LR03 (AAA)
Ljuslägen	3 st (stark, svag och blinkande)
Pris	10,33 USD (Linkdelight.com)
Ljusflöde	160 lm*
Effekt	5 W*
Räckvidd	170 m*
Batteritid	75 h*
Vattentålig	Ja*
	*) Enligt Linkdelights hemsidan eller förpackningen (ej uppmätt eller testat)

Pannlampan levereras i tillverkarens kartong. Enligt den heter den här modellen TK17. Pannlampan anlände i samma paket som den förra ficklampan. Alltså åtta dagar från beställning till leverans.

Pannlampan är till största delen gjord av plast. Det som utgör själva lampdelen, dvs LED:en och linsen, sitter i ett hölje av metall. En illa ditsatt klisterlapp varnar för optisk strålning. Jag misstänker att varningen är befogad, men jag har inte provat att titta direkt in i ljusskenet. Det brukar sällan vara en god idé på den här typen av LED lampor.

Cree LED 180 lumen ficklampa

För den som funderar på att köpa en ny ficklampa finns det många att välja bland. Här är en namnlös ficklampa med en Cree LED och ställbar ljuskägla. Ficklampan drivs av tre AAA batterier och ger ett ljusflöde på 180 lumen. Den har klämma och levereras med handlovsrem.

Övriga fakta:

Längd	133 mm
Diameter	34 mm
Vikt	156 g (inklusive batterier)
Batterier	3 st LR03 (AAA)
Ljuslägen	3 st (stark, svag och blinkande)
Pris	11,33 USD (Linkdelight.com)
Ljusflöde	180 lm*
Effekt	7 W*
Räckvidd	Ej angivet*
Batteritid	Ej angivet*
Vattentålig	Ja*
	*) Enligt Linkdelights hemsidan (ej uppmätt eller testat)

Ficklampan kommer i en vit, anonym kartong. Varken på den eller på själva ficklampan finns det någon modellinformation. Jag kan också nämna att det var snabb leverans från Linkdelight.com. Det tog åtta dagar från det att jag lade beställningen tills jag kunde hämta ut paketet på posten.

Ficklampans hölje är tillverkat i metall och ger ett solitt intryck. Däremot får jag känslan att alla detaljer på ytterhöljet utgör dekoration och inte har någon direkt praktisk betydelse. Ficklampan är rund och rullar lätt. Det gäller se upp om man lägger ifrån sig ficklampan, den kan rulla i väg.

Ljuslåda (gör-det-själv-varning)

En ljuslåda (från engelskans light box) eller, mer korrekt, ett ljustält är bra att ha när man ska fotografera föremål. Dess funktion, och det hörs nästan på namnet, är att underlätta ljussättningen av föremålet. Oftast vill man åstadkomma ett någorlunda jämnt ljus och framför allt undvika störande skuggor. På så sätt kan man framhäva föremålet. En speciell variant av detta kallas för friläggning. Då vill man eliminera alla skuggor och därmed få föremålet att "sväva fritt" i tomma intet.

Det finns speciella fotograferingsbord eller friläggningsbord för produktfotografering att köpa. Fotobord påminner lite om en Baden-baden stol. Det finns en plan yta som föremålet placeras på. Ytan gör en mjuk övergång till att utgöra bakgrunden (dvs ryggstödet i liknelsen med stolen).

Priserna varierar mycket, beroende på tillverkare och storlek, från 500 kr till 15-20 000 kr. Förutom själva bordet behövs även belysning i form av lampor eller blixtar. Dessutom behövs belysningsstativ och bommar för att kunna placera belysningen där man vill ha den. Det går att lägga hur mycket pengar som helst på det. Fördelen är att man har total kontroll över ljuset. Om man jobbar professionellt med produktfotografering är detta det självklara valet.

En billigare variant är att köpa ett ljustält. Tältet är vanligtvis en kub gjord av halvtransparent tyg. Även här varierar priserna. Självfallet är det så att större ljustält kostar mer. För bara någon eller några tusenlappar får man ett bra ljustält. Och precis som med fotobord behövs ljuskällor. Dessa låter man diffundera genom ljustältets väggar. Fördelarna med ljustält är att det går att fälla ihop, väger lite och är därmed lättare att transportera.

Tack vare sin enkla konstruktion finns det många gör-det-själv-varianter av ljustält beskrivna på nätet. Jag fundera på om man kunde göra något som var ännu enklare. Och som dessutom endast utnyttjade en ljuskälla.

Pyramiderna 2011-10-23

Fronten kom som utlovat, men den passerade aldrig. Istället blåste det hela natten. Stundtals förhållandevis hårt och från "fel" håll. Detta resulterade i en partiell kollaps av tältet någon gång under småtimmarna. Det var inte första gången som jag har råkat ut för det.

Så kom gryningen. Efter sedvanliga morgonbestyr återstod endast att bryta upp. Medan jag packade ihop funderade jag på hur jag skulle göra. Med den nuvarande vindriktningen skulle jag ha motvind hela vägen till Lunndörrsstugorna. Det fanns inga indikationer på att vinden skulle avta. Dessutom verkade vinden föra med sig mulet väder. Jag valde att bege mig hemåt.

Molnen lurar bakom fjället

Compact livning

Gröndalen 2011-10-22

Jag lämnade Issjödalen bakom mig och fortsatte vidare. Vägen upp mot Gröndalen var delvis besvärlig, men inte särskilt lång. Utsikten när jag kom upp på platån var enastående. Det var ett nästan overkligt landskap som mötte mig. Och solen på de snövita fjällen gjorde upplevelsen än mer speciell.

Leden mot Pyramiderna

Snövita fjäll

Issjödalen 2011-10-22

Vintern väntar bakom hörnet, men förhoppningen om att hinna med en till fjälltur fanns. Helgen innan bjöd på vackert väder. Men minusgrader på nätterna och sommardäck på bilen gjorde att jag inte vill chansa. I veckan kom vinterdäcken på och även om väderprognosen inte var lika lovande så bestämde jag mig för att fjällvandra lördag till söndag.

Jag hade tidigare fått tips av Andreas att Issjödalen och Pyramiderna skulle vara väl värda ett besök. När jag bläddrade igenom Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen såg jag samma område beskrivet i boken och saken var klar.

Resan dit avlöpte utan problem. Det var sandat i backarna på E14 och jag såg en bil i diket, men den här morgonen var det plusgrader. Sista biten mot Vallbo var dock delvis isig och hal. Jag var glad att jag hade vinterdäck.

Parkeringen i Vallbo med Middagsvalen i bakgrunden

Från parkeringen i Vallbo går man först över ett sädesfält (så här års växer det inget på fältet), sedan en bit på vägen innan leden börjar. De första kilometerna går genom granskog. Leden är bitvis väldigt stenig och det är hela tiden svagt uppför. Men så närmare man sig den stora myren Vargtjärnflätet och träden glesnar. Här får man en första glimt av vad som väntar.

Fjäll anas i fjärran

Recension: Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen

Titel	Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen - En komplett guide till hela ledsystemet och över 100 tips på dagsturer
Författare	Johan Ranbrandt
Förlag	Calazo Förlag
ISBN	978-91-978180-4-9
Publiceringsår	2010
Antal sidor	333
Vikt	503 g
Dimensioner	127 x 182 x 20 mm
Pris	229 kr (Outsidebutiken)

---

Gunnar visade mig boken Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen. Efter en snabb genombläddring noterades den på min mentala inköpslista. Och ett par dagar senare, tack vare snabb leverans från Outsidebutiken, hade jag boken i min hand.

"Din guide till Jämtlandsfjällen" står det på baksidan av boken och det är en bra sammanfattning av bokens ambition. Boken når kanske inte riktigt hela vägen fram då den fokuserar mycket på fjällen i västra Jämtland. Men på det hela taget är det en läsvärd och, inte minst, inspirerande bok. Oavsett om du har fjällvandrat mycket eller lite i Jämtland kommer du ha glädje av boken.

Oviksfjällen 2011-10-02

Under natten tilltog vinden. Dessutom vred den sig 90 grader. Detta innebar att vinden hade snurrat ett helt varv sedan jag kom hit. Den lilla grusåsen jag tältade vid tog det mesta av vinden. Jag hade precis vaknat när det började att regna. Kontrasten till gårdagens solsken kändes stor.

Det fanns ingen anledning till att stanna kvar här. Men innan jag packade ihop och påbörjade vandringen tillbaka skulle jag göra en annan sak. Igår när jag gick omkring och fotograferade letade jag samtidigt efter en lämplig plats för en cache. Jag hittade ett ställe, en mindre hålighet under en sten, där en cache skulle kunna få plats.

Jag bestämde mig för att trotsa vinden och regnet, och placera cachen. Efter minimala förberedelser gav jag mig av. Vinden kom rätt mot mig i samma ögonblick som jag kom upp på åsen. Det blåste åtminstone lika mycket som i fredags. Trots att jag inte stannade i onödan tog det över 20 minuter att gå den dryga kilometern till det tänkta gömstället.

Regn och vind vid Dörrsjöarna

Vita gäss

Oviksfjällen 2011-10-01 (eftermiddag)

Efter en snabb lunch i den sommarvarma solen blev det dags för en till utflykt. Jag funderade på om jag skulle ta andra sidan av Dörrsjöarna den här gången. Men jag skulle göra en annan sak först.

Det finns flera virtuella cacher på opencaching.se som bygger på roliga idéer. En av dem är "A man, a plan, a canal – Panama!". Den går ut på att hitta en palindromkoordinat, dvs en koordinat som blir samma framlänges som baklänges. För en gångs skull hade jag räknat ut tänkbara kandidater och lagt in i GPS:en innan jag gav mig iväg. Det visade sig att det fanns en koordinat mindre än 400 meter sydost om tältplatsen. Självklart var jag tvungen att göra ett försök på den först, även om den låg åt fel håll.

Tältplatsen på avstånd

På väg mot koordinaten

Oviksfjällen 2011-10-01 (förmiddag)

Under natten vred sig vinden och ett tag fladdrade tältduken rejält. Men framåt morgontimmarna hade vinden avtagit något och eftersom den dessutom vridit sig 90 grader sedan gårdagen så tog Baasmehke mycket av vinden.

Morgonen började gråmulen och 7-8 grader varmt. Planen var att lämna tält och övrig utrustning, och göra en halvdags utflykt i området. Återvända för lunch och sedan en till utflykt på eftermiddagen.

Tältet i skydd av en liten ås

Jag valde att gå längs den sydvästra sidan av Dörrsjöarna. Detta för att det inte finns någon bebyggelse där.

Uppe på åsen ser man delar av området

Oviksfjällen 2011-09-30

Det fanns två saker jag ville göra den här sommaren i fjällvandringsväg. Den ena var att bestiga Hundshögen. Inte för att det är ett särskilt högt eller besvärligt fjäll, men för att jag har sett det på avstånd ett par gånger. Hundshögen blev avklarad under en dagstur i början av sommaren. Det andra var att besöka Dörrsjöarna. Samma anledning här, jag har endast sett dem på avstånd.

Väderprognosen för helgen var lovande, med snudd på sommartemperatur och goda chanser till sol. Det verkade vara ett utmärkt tillfälle att besöka Dörrsjöarna med andra ord. Frågan var hur jag skulle ta mig dit?

Att gå från Höglekardalen via Falkfångarns vindskydd skulle innebära en vandring på mellan 12 och 15 km, beroende på vägval. Det skulle också innebära ganska många höjdmeter och bitvis brant.

Kortast väg är det nog från Arådalen, bara 8 km. Varken lika många höjdmeter eller lika brant som vägen från Höglekardalen. Men det är längre att köra. Dessutom var jag sugen på att prova något nytt.

Valet föll därför på Storgräftån. En vandring på ca 10 km och minst antal höjdmeter av de tre alternativen.

Väderprognosen sa ingenting om vind, men jag kände att det blåste en del när jag körde mot Storgräftån. Det finns en skoterparkering där vägen tar slut. Det var där jag ställde bilen. Det första som slog mig när jag klev ut var att det susade högst betänkligt i granarna. Lika bra att förbereda sig på lite vind. Sedan följde jag skogsvägen. Vid dess slut börjar Lars-Stigen, en orangemarkerad led som går upp på kalfjället och vidare sydväst i riktning mot Arådalen.

Här börjar Lars-Stigen

Leden är lätt att vandra. På en del ställen är den lite blött, men det är inte värre än att ett par impregnerade kängor klarar av det. Det går hela tiden uppför. Dock är det inte särskilt brant då stigen går snett uppför sluttningen. Granskogen övergår allt mer i fjällbjörkskog ju högre upp man kommer.

Blandning av gran- och björkskog

Challenge Jämtland - 400 found - Completed

I början av juni satte jag upp ett mål, nämligen att kunna logga Challenge Jämtland - 400 found (GC2NQPA) innan året var slut. Målet uppnåddes med över tre månaders marginal.

Den 24 september, på ett års dagen av vår flytt till Jämtland, loggades cachen. Villkoret för att få logga cachen blev uppfyllt tre dagar tidigare. Genom att ta ytterligare några cacher så blev dessutom cachen min 400:e cache sedan flytten till Jämtland.

Det var en lagom svår utmaning. Man kände att man fick jobba för den, men att den ändå var fullt möjlig att klara av. Nu känns det bra att utmaningen är avklarad.

Nedan följer ett antal bilder i kronologisk ordning.

Cachingsemester i södra Sverige

Detta inlägg innehåller många bilder. De kommer inte i någon särskild ordning. Det kan finnas en och annan spoiler också, så känsliga tittare bör blunda.

Vi hade inga konkreta planer med vår semester mer än att vi skulle cacha en del. Dagarna innan vi gav oss av låg jag på 650 fynd. Jag hoppades att semestern skulle resultera i 250 fynd. Det skulle föra mig en god bit på väg mot mitt mål med 1000 hittade cacher innan årets slut. Nu blev det inte riktigt så.

2011-07-23 Första dagen åkte vi från Nälden till Falun, en sträcka på 43 mil. Vi hann med att ta 24 cacher. Dessutom blev det ytterligare tre under en kvällspromenad i Falun.

2011-07-24 Nästa dag fortsatte vi till Vislanda. Dock tog vi en omväg via Hedemora för att prova lyckan på Dalälven-slingan där. Sammanlagt 41 fynd på 54 mil (det blev ytterligare 10 mil den dagen på grund av ett ofrivilligt byte).

Oviksfjällen 2011-08-27

Lördag och hyfsat väder, så varför inte en dagstur till fjällen? Oviksfjällen närmare bestämt. Tanken var att plocka en cache eller två också. Efter en omväg till Fjällhalsen hade en cache med samma namn hittats.

Vandringen började nere vid Dromliften. Men till skillnad från förra gången så var det betydligt mindre snö i backen nu. Planen var att vandra till toppen av Drommen och ta cachen där. Detta innebar också det fick bli hela den tråkiga skidbacken upp. Det var växlande molnighet med inslag av sol. Ingen direkt vind att tala om.

Barmarksäsong

Sol på Västerfjället

Biprodukt

Idag har jag avhjälp lite datorproblem. Som tack för hjälpen fick jag lokalproducerad honung, vilket jag blev väldigt glad för.

Mjölkvattnet 2011-08-19

Det finns många fjäll här i Jämtland som jag inte har vandrat i. Chans på en FTF på toppen av Mjölkvattsfjället (GC313FQ) gjorde att jag valde att åka till Mjölkvattnet. Väderprognosen var hygglig för helgen, så jag satsade på två övernattningar på fjället. Efter att ha slutat jobbet lite tidigare bar det av mot ödemarken.

Vägen fram till Rönnöfors var asfalt och i helt okej skick. Men sedan följde tre mil på grusväg i mestadels dåligt skick. Vissa sträckor var sönderkörda och spåriga. Andra väldigt gropiga, inte minst den sista biten mot Mjölkvattnet. Det går inte att köra ända till Mjölkvattnet, utan man får ställa bilen och gå de sista 6 kilometerna. Om man inte har nyckel till bommen det vill säga.

Hit men inte längre

En mil till toppen av Mjölkvattsfjället

Vem ska jag tro på?

Det är inte enbart Thomas Di Leva som har ställt denna fråga. Det gjorde även vi vid ett flertal tillfälle när vi cachade nere i södra Sverige. Bilden nedan visar hur det kunde se ut. Två GPS:er som visar olika positioner.

Bilden är tagen nära en cache i samband med loggandet. Det skiljer över 14 meter mellan positionerna, vilket är rätt mycket när man letar efter en cache. Vid andra tillfällen var de helt samspelta. Rätt anmärkningsvärt med tanke på att de kommer från samma tillverkare.

Oviksfjällen 2011-06-19

Jag hade hoppats på en fjällvandring över helgen, men väderprognosen satte stopp. Vädret på söndagen verkade mer lovande, så jag fick nöja mig med en dagstur. Återigen var det dags för Oviksfjällen. Fast den här gången tänkte jag prova något nytt.

I sydvästra delen av Oviksfjällen, i dalen väster om Hundshögen, ligger Arådalen. Det är en liten fjällby där även STF har en fjällstuga. Fördelen med Arådalen är att den ligger strax under trädgränsen, så det tar inte många minuter att ta sig till kalfjället. Det är dessutom inte särskilt brant. Nackdelen är att det är längre att köra, speciellt med tanke på att det är 4,5 mil grusväg från det att man svänger av väg 321.

Det var växlande molnighet när jag körde hemifrån strax efter klockan 8. Molnen tätnade ju närmare Arådalen jag kom. När jag fick Hundshögen inom synhåll så kunde jag konstatera att toppen inte syntes på grund av molnen. Dessutom kom det ett par regnstänk. Det kanske skulle bli en blöt dag trots allt.

Innan jag satte igång att vandra så loggade jag cachen nära Arådalens kapell. Innan jag var klar hade jag fått sällskap av en mygga. Men värre än så var det inte.

Arådalens kapell

Den första kilometern går genom fjällbjörkskog. Det går svagt uppför. Efter bara 10-12 minuter passerar man trädgränsen och kalfjället breder ut sig. Det var flera myggor som valde att slå följe med mig. Det blåste inte, så de hade inga problem med att hänga med. Det var först efter ytterligare 15 minuters vandring som blåsten tog tag i dem.

Storulvån 2011-06-10

Andra besöket i Storulvån började som det första slutade, med en cache. Fast utan svordomar...

Från allra första början var det tänkt att det skulle bli kabinbanan i Åre upp till kalfjället. Informationen på Skistars hemsida är inte speciellt tydlig. Innan de hade publicerat liftarnas öppettider för sommarsäsongen gjorde jag tolkningen att kabinbanan skulle gå varje helg från och med valborg. Men så var inte fallet. Någonting är öppet varje helg, men exakt vad är ett mysterium.

Jag fick tips om att fjällen i Storulvån skulle vara lättillgängliga. Man parkerar nästan på kalfjället och, framför allt, man slipper traska ett antal höjdmeter i en skidbacke.

Vi var där den 3:e juni. Vädret var inget vidare. En hel del blåst och låga moln. Det blev bara en kortare utflykt. Längs med bilvägen, ett par kilometer från Storulvåns fjällstation, såg jag att det stod en minnessten. Väl hemma igen upptäckte jag att det kvällen innan hade kommit ut en cache vid stenen. Vi hade passerat fem meter från en solklar FTF. Det blev en och annan svordom.

En vecka senare bar det av mot Storulvån igen. Väderförutsättningarna var betydligt bättre. Klarblå himmel, ca 20 grader varmt och en svalkande östlig vind. Det blev ett kort stopp vid minnesstenen och cachen loggades.

Minnesstenen

Den första kilometern längs leden innebär 80 höjdmetrar och fjällbjörkskog. Den är avklarat på ca 20 minuter. Sedan börjar träden tunnas ut och naturen övergår alltmer i kalfjäll.

Challenge Jämtland - 400 found

Nästa utmaning som står på tur är Challenge Jämtland - 400 found (GC2NQPA).

För att hålla reda på vilka cacher i Jämtland som jag har tagit, så har jag skapat en särskild sida här på bloggen för det. Den är baserad på en PQ som körs en gång i veckan där alla loggade cacher i Jämtland ingår.

Detta är dock en sanning med modifikation. Arkiverade cacher kommer inte med i PQ:n. Jag vet inte om det beror på att cacherna har blivit tagna efter att de arkiverats eller inte. De arkiverade fynden läggs till för hand.

Sidan hittar man här eller längst upp till höger på bloggen.

Eftersom majoriteten av vårt cachande sker i Jämtland så känns det som ett realistiskt mål att klara av utmaningen innan året är slut.

En cache om dagen

Det var inte planerat, det bara blev så...

Det började som en vanlig söndagsutflykt med geocaching. Detta var den första maj. Dagen där på behövde bilen tankas. Då passade vi på att leta efter ett par cacher som fanns i närheten. Det blev ett fynd och en DNF. På tisdagen blev det en ovanligt lång utflykt för att vara en vardag. Vi tog alla cacher kring Tysjöarna, vilket innebar en runda på 9 km som tog 3 timmar. På onsdagen blev cachen vi DNF:at tillgänglig igen, så vi tog den tillsammans med en annan som legat alldeles för länge. Nästa dag, i samband med att vi var in till Östersund och handlade lite, blev ytterligare en cache tagen. En kortare fredagsutflykt till Glösa och ännu en cache.

GCXR6G - Vaetabacken

GCGD9Z - Red Island

Tysjöarna

Lördagen blev en av höjdpunkterna för min del. Årets första fjällvandring och en loggad cache. Dessutom passade jag på att gömma en cache i området. Dagen efter fjällvandringen kände jag mig lite sliten, så det blev bara en runda i Tulleråsens elljusspår och cachen där. Någonstans här föddes tanken på att ta minst en cache om dagen i en hel månad.

Oviksfjällen 2011-05-07

Det primära målet med dagens övning var att inleda fjällvandringssäsongen. Jag hade tidigt bestämt mig för att det skulle ske första helgen efter påsklovet. Snösmältningen under våren verkade lovande. Och vädret över helgen lika så. Idag skulle det äntligen bli en vårvandring i fjällen.

Efter en knapp timmes körning var jag framme vid Dromliften. Efter att ha snört på mig kängorna och druckit en kopp kaffe var jag redo att börja vandra. Klockan hade nu blivit 9:45. Inte helt oväntat så var det mycket snö i skidbacken. Nedre halvan är lite flackare och där gick det bra att gå i snön. Den övre halvan var värre. Stora delar av Dromhanget var snöfritt så jag tog mig upp den vägen. Efter 40 jobbiga minuter hade jag nått toppen av backen.

Fortfarande snö i skidbacken

Det finns många faror som lurar i fjällen

Till största delen var det snöfritt hela vägen upp mot Dromskåran. Det var bara uppe på krönet som det fortfarande fanns en del snö. Men så här på förmiddagen var snön hård och bärkraftig. Fast det gav en indikation på att det skulle kunna vara en del snö kvar i dalen.

Mystify

Även om jag i de flesta fall föredrar Garmin eTrex Legend HCx framför Garmin Oregon, så finns det tillfällen när eTrex Legend inte är bra. Geocaching är ett sådant tillfälle. Den har i princip inget stöd för geocaching, särskilt inte när man jämför med Oregon.

En sak som är dåligt är att alla cacher, oavsett typ, visas med samma symbol. Detta är problematiskt för cacher av typen mystery eftersom man riskerar att leta efter en gömma trots att det inte finns någon på den plats som GPS:en indikerar.

För att råda bot på detta skrev jag ett litet program som byter ut symbolen i GPX-filer för cacher av typen mystery. Detta kombinerat med en "custom symbol" i GPS:en gör att mystery-cacher visas som ett frågetecken istället.

ZyXEL ES-105A

Jag har haft flera dåliga erfarenheter av trådlöst nätverk. Kanske har jag bara haft otur eller så är det så att D-Links prylar går sönder när garantin har gått ut. I samband med en förändring av bredbandet behövdes fler portar. En switch verkade vara det enklaste och billigaste alternativet.

Det finns tillfällen när valet av switch är viktigt. Det här var inte ett sådant tillfälle. Det finns många olika switchar att välja mellan. En switch med 5 portar täcker precis mitt behovet. Det kan förvisso komma en dag då jag behöver fler portar, men det kan också bli tvärtom. Jag valde 100 Mbps för att jag inte har några snabbare nätverkskort.

Oviksfjällen 2009-09-09

Natten var blåsig. Dessutom kantrade vinden, vilket gjorde att tältet fladdrade en hel del och störde sömnen. Morgonen bjöd på fortsatt vind och växlande molnighet.

Åreskutan i skugga

Solsidan på andra sidan

Oviksfjällen 2009-09-08

Natten var inte lika kall som föregående natt. Medan jag intog en frukost bestående av pulverkaffe funderade jag på hur jag skulle göra idag. Antingen vandra hela vägen tillbaka till bilen och köra hem på kvällen. Eller dela upp vandringen tillbaka på två dagar. Jag gjorde bedömningen att klockan skulle hinna bli mycket innan jag var tillbaka till bilen. Tanken på över tre timmars bilkörning efter en hel dags vandring lockade inte, så det fick bli över två dagar.

Molnig morgon

Litet tält

Oviksfjällen 2009-09-07

Natten var klar och kall. Jag skulle inte bli förvånad om nollan tangerades. Min sovsäck är avsedd för temperaturområdet -5 °C till 20 °C, men komforttemperaturen ligger en bit in på plussidan, så natten var inte helt angenäm.

Hundshögen i morgonsol

Detalj av Hundshögen

Oviksfjällen 2009-09-06

Andra resan till Oviksfjällen inleddes med en omväg. Men för en gång skulle var det inte tanten i min Garmin Nüvi 205 som drabbats av tillfällig sinnesförvirring, utan det berodde på att 87:an var avstängd för underhållsarbete. Så blev det en omväg över Ragunda och Hammarstrand.

Den värsta rusningen var över för säsongen och det var betydligt färre människor i rörelse nu jämfört med förra gången. Enligt kartan skulle det gå en led med början halvvägs upp i skidbacken. Det visade sig att kartan stämde. Fördelen med den här leden är att den är inte lika brant som stigen uppför skidbacken.

Över trädgränsen efter ca 50 minuters vandring

Skidbackarna på Hovdehögen