Natten var klar och kall. Jag skulle inte bli förvånad om nollan tangerades. Min sovsäck är avsedd för temperaturområdet -5 °C till 20 °C, men komforttemperaturen ligger en bit in på plussidan, så natten var inte helt angenäm.
Hundshögen i morgonsol
Detalj av Hundshögen
Långa skuggor på morgonen
Skuggsidan av tältet
Efter en frukost bestående av pulverkaffe fortsatte jag min vandring. Den första kilometern gick söderut, i princip i samma fotspår som förra vandringen. Terrängen är inte speciellt svår, utan det är lätt att vandra här.
Torr bäckfåra
En liten platå och Hundshögen i bakgrunden
En av många fjällbäckar på Storfjällets västsida
Gruppfoto (synd bara att Sture tittade åt fel håll)
Sedan fortsatte jag åt söder i ytterligare två kilometer. Jag höll mig i stort sett på samma höjd under hela sträckan. Även om morgonen började kyligt så var det runt 15 °C mitt på dagen och när solen tittade fram kändes det ändå varmare.
Storfjällets sluttning mot Falkfångarfjället
Samma vy fast vidvinkel
Åreskutan
Foten av Hundshögen bortom Baasmehke
Gradvis ändrar landskapet karaktär och blir lite grövre. Men det är fortfarande lättvandrat. Största skillnaden är att det dyker upp områden med blockterräng. Dock är de inte större än att man kan gå runt dem.
Storfjällets västsluttning
Mindre områden med blockterräng
Höstfärger
Åreskutan
Det började dra ihop sig till lunch, så jag letade mig uppåt en något större bäck för att hitta ett lämpligt ställe att äta lunch vid.
Dörrsjöarna vid Hundshögens fot
Bäcken rinner upp i dalen mellan Storfjället och Baasmehke. Så här års är den rätt så beskedlig, men jag kan tänka mig att den ser väldigt annorlunda ut på våren.
Beskedlig bäck
Vidare uppför bäcken
Lunchen (pulversoppa + 1 dl snabbmakaroner) tillagades och åts under tystnad.
Återigen hade jag samma problem som på förra vandringen. Hur långt ska jag gå innan jag slår läger? Jag vägde mellan att antingen följa bäcken vidare uppåt och österut, eller fortsätta söderut till en platå sydväst om Baasmehkes topp. Jag valde att följa bäcken, ett bra val kom det att visa sig.
En hel drös renar drog förbi medan jag åt lunch
Efter bara en knapp kilometer hittade jag en lägerplats i dalen mellan Storfjället och Baasmehke, på position N62° 59,260' Ö13° 48,127' (1089 m.ö.h.). Då klockan inte ens var 14, så bestämde jag mig för att gör en kortare tur mot Dörrsjöarna. Men innan jag begav mig av slog jag upp tältet.
Mörka moln vid horisonten
Vägen mot Dörrsjöarna gick över den platå som jag hade som alternativ lägerplats. Den visade sig vara helt torr, så det hade nog inte varit möjligt att hitta en bra plats att slå läger på.
Utsikten från Baasmehke ner mot Dörrsjöarna nästan 200 meter längre ner var magnifik. Jag funderade en stund på att ta mig ner för branten, men kom fram till att det skulle ta för lång tid att gå ner och sedan upp igen.
Dörrsjöarna
Små öar i Dörrsjöarna
Branten ner mot Dörrsjöarna
Panorama över Hundshögen och Dörrsjöarna (klicka på bilden för större storlek)
På vägen tillbaka till tältet tog jag en liten omväg via toppen av Baasmehke. Det handlade bara om 100 höjdmeter i flack terräng, så det var ingen ansträngning att tala om. I likhet med övriga fjäll här så fanns det ingen egentlig topp.
Hundshögen sedd från Baasmehke
En halvtimme senare var jag tillbaka vid tältet igen. Lagom till att det började regna. Det var skönt att tältet redan stod färdigt. Trots att klockan bara var halv fem, så fanns det inte så mycket mer att göra än sitta i tältet och lyssna på regnet.
Renar i moderiktiga reflexhalsband
Framåt kvällen upphörde regnet och det klarnade upp igen. Solen skymdes av molnen, så det fanns ingen solnedgång att fotografera. Återstod bara att äta och förbereda inför morgondagen. Kvällsmaten (pulversoppa + 1 dl snabbmakaroner) tillagades och åts under tystnad.
Inklusive utflykten till Dörrsjöarna blev det 10,6 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar