Lördag och hyfsat väder, så varför inte en dagstur till fjällen? Oviksfjällen närmare bestämt. Tanken var att plocka en cache eller två också. Efter en omväg till Fjällhalsen hade en cache med samma namn hittats.
Vandringen började nere vid Dromliften. Men till skillnad från förra gången så var det betydligt mindre snö i backen nu. Planen var att vandra till toppen av Drommen och ta cachen där. Detta innebar också det fick bli hela den tråkiga skidbacken upp. Det var växlande molnighet med inslag av sol. Ingen direkt vind att tala om.
Barmarksäsong
Sol på Västerfjället
Växlande molnighet
Efter en stunds kämpande uppför närmade sig Dromskåran. Molnen hade skingrats och det var övervägande solsken nu. Jag hade förväntat mig en strålande utsikt över Österfjället, men det syntes inte alls. Istället hade fjället blivit ersatt av ett moln.
Drommen med Dromskåran till vänster och ingenting rakt fram
Disig dal
Uppe på krönet började vinden märkas av och den ökade ju längre ner i dalen man kom. Delar av sällskapet hade inte tagit cachen vid Dromskåran, så ett besök där var självklart. Efter cachen blev det lunchrast. Vinden friskade i ordentligt. Det blev till att vända vinden ryggen.
Dromskåran
Vy mot Falkfångarfjället
Det fanns egentligen bara två alternativ. Antingen fortsätta kämpa med höjdmeterna upp för en blåsig och molnig Drommen för att sedan gå ner samma väg. Eller vandra i motvind till Falkfångarns vindskydd och därifrån ta leden över Falkfångarfjället. Efter lite funderande blev det det senare alternativet.
Vi tog inte den rösade leden nere i dalen utan valde stigen som går lite högre upp. Den är inledningsvis lättare att vandra. Men den fortsätter uppåt och till slut måste man leta sig ner i dalen igen, annars hamnar man på andra sidan Falkfångarfjället.
Molnen rullar in över Drommen
Halva Drommen borta
Den övre stigen
Nere i dalen, där den rösade leden går, var det mer vegetation och fuktigare. De senaste dagarnas regnande gjorde att det var förhållandevis mycket vatten i bäcken som rinner vid leden. Efter visst besvär lyckades vi korsa den.
Österfjället skymtar i diset
På väg ner mot den rösade leden
Drommen i fjärran
Den sista biten mot Falkfångarns vindskydd är jobbigast. Det är ungefär 150 höjdmeter på 1,3 km, vilket märks. Speciellt med tanke på att man under de 4 km från Dromskåran endast har klättrar 50 höjdmeter. Det blev inte lättare av att det var stark motvind heller.
Falkfångarns vindskydd som en liten prick
Långt från Drommen
Det var skönt att få komma in i vindskyddet och slippa vinden för ett tag. I vindskyddet satt en kvinna som hade tänkt att tälta två nätter på fjället. Hon satt och funderade över vart hon skulle gå för att hitta en tältplats där det inte blåste för mycket. Jag var glad att jag slapp tälta i den rådande vinden.
Efter ett tag kom det ytterligare några kvinnor som var ute på en dagstur. Vi var sammanlagt sju personer i vindskyddet. Trots det gick det bra logga cachen. Lite kaffe och några smörgåsar senare blev det dags att vandra tillbaka.
På väg upp för Falkfångarfjället
Elvaknippen till vänster
Moln väntar
Vandringen tillbaka gick längs den led som börjar halvvägs upp i skidbacken. Om vi vetat från början att vi skulle hamna vid Falkfångarns vindskydd så hade vi valt den här vägen upp istället och tagit Dromskåran på tillbakavägen.
Molnen skymmer dalen
Trädgränsen närmar sig
Dagens tur blev 17,8 km och tog ganska så exakt 8 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar