Vintern väntar bakom hörnet, men förhoppningen om att hinna med en till fjälltur fanns. Helgen innan bjöd på vackert väder. Men minusgrader på nätterna och sommardäck på bilen gjorde att jag inte vill chansa. I veckan kom vinterdäcken på och även om väderprognosen inte var lika lovande så bestämde jag mig för att fjällvandra lördag till söndag.
Jag hade tidigare fått tips av Andreas att Issjödalen och Pyramiderna skulle vara väl värda ett besök. När jag bläddrade igenom Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen såg jag samma område beskrivet i boken och saken var klar.
Resan dit avlöpte utan problem. Det var sandat i backarna på E14 och jag såg en bil i diket, men den här morgonen var det plusgrader. Sista biten mot Vallbo var dock delvis isig och hal. Jag var glad att jag hade vinterdäck.
Parkeringen i Vallbo med Middagsvalen i bakgrunden
Från parkeringen i Vallbo går man först över ett sädesfält (så här års växer det inget på fältet), sedan en bit på vägen innan leden börjar. De första kilometerna går genom granskog. Leden är bitvis väldigt stenig och det är hela tiden svagt uppför. Men så närmare man sig den stora myren Vargtjärnflätet och träden glesnar. Här får man en första glimt av vad som väntar.
Fjäll anas i fjärran
Vinterleden över myren och Lunndörrsfjällen i bakgrunden
På sina ställen fanns det snö på marken, från den senaste nederbörden under veckan. På högre höjd fanns det mer snö. Det hade blåst en del i samband med snöandet. Som resultat av detta låg det mer snö på sydsluttningarna. Det blåste en del idag också, men det märktes inte förrän jag kom ut på myren.
Leden över myren är spångad. Man löper ingen större risk att bli blöt om fötterna. På vissa ställen är spången dock trasig, så man kan inte bara gå runt och beundra landskapet, utan man får även se var man sätter fötterna.
Spång av varierande bredd
Vargtjärnflätet och Anarisfjällen
Highway to fjell
Efter en halv mils vandring var jag framme vid Stor-Vargtjärnen. Här blev det en kort lunchpaus bestående av smörgåsar och kaffe. Med förnyad energi gick vandringen vidare mot Grönvallen. Det tog en knapp halvtimme att nå dit. Jag noterade att där fanns ett vindskydd, men jag fann ingen anledning till att stanna.
Stor-Vargtjärnen och snövita fjäll
Ottfjället med granar i förgrunden
Stendalsfjällen i vitt
Från Grönvallen gick jag mot Issjödalen. Det var fortsatt granskog i ytterligare en kilometer. Sedan blev träden mindre och tunnades ut. Och till slut befann jag mig i början Issjödalen.
Issjödalen
Märkligt formad grushög
Issjödalen är onekligen speciell. På sluttningarna, som omsluter dalen, växer det fjällbjörk. Så här sent på året har de tappat löven sedan länge, men jag kan tänka mig att dalen är särskilt vacker om hösten.
Jag fortsatte längst in i dalen. Här har konungens jaktklubben en paviljong. Men idag var varken kungen eller klubben på plats, vilket var bra, för jag föredrar att inte träffa andra människor när jag fjällvandrar.
Paviljongen längst upp i Issjödalen
Ottfjället sett från Issjödalen
Det blev en kort utflykt till Issjön. Ett bad i det lika klara som kalla vattnet brukar rekommenderas, men i vanlig ordning hade jag glömt badbyxorna.
Sluttning med fjällbjörk
Issjön
Jag hade inte riktigt planen för resten av dagen, eller resten av vandringen för den delen, klar för mig. Men jag visste i alla fall så pass mycket att jag skulle upp till Gröndalen, den stora platån som ligger precis ovanför Issjödalen. Väl där uppe skulle jag bestämma vart jag skulle härnäst...
Skraupvalen strax norr om Issjödalen
Långa skuggor trots att klockan bara är lite efter 13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar