Fronten kom som utlovat, men den passerade aldrig. Istället blåste det hela natten. Stundtals förhållandevis hårt och från "fel" håll. Detta resulterade i en partiell kollaps av tältet någon gång under småtimmarna. Det var inte första gången som jag har råkat ut för det.
Så kom gryningen. Efter sedvanliga morgonbestyr återstod endast att bryta upp. Medan jag packade ihop funderade jag på hur jag skulle göra. Med den nuvarande vindriktningen skulle jag ha motvind hela vägen till Lunndörrsstugorna. Det fanns inga indikationer på att vinden skulle avta. Dessutom verkade vinden föra med sig mulet väder. Jag valde att bege mig hemåt.
Molnen lurar bakom fjället
Compact livning
Marschfärdig
Första biten var bekant för mig. Här vandrade jag under gårdagens fotoutflykt. Jag visste också att vadet över Grönan, som jag hade haft problem med, väntade.
Ett moln format som en jag-vet-inte-vad
Leden mot Anarisstugan
Natten hade varit mild, mellan 5-10 plusgrader. Många av de mindre snöfläckarna på marken hade försvunnit. Dessutom hade, till min stora glädje, isen vid vadplatsen försvunnit. Utan is var det betydligt lättare att ta sig över Grönan.
Isfritt vad
En sista blick mot Gröndalen
Vandringen fortsatte nu över platån mellan Pyramiderna och Stor-Gröngumpen. I likhet med Gröndalenplatån är denna också relativt platt och lätt att vandra.
Stenstapling är en populär sysselsättning bland fjällvandrare
Dalgången som Grönan har skapat
Snö i fjärran
Det finns en cache vid Lunndörrsstugorna (GC26DA9) och jag var lite frestad att göra en avstickare till den. Men det var fyra kilometer dit, enkel resa. Även om jag hade lämnat ryggsäcken så skulle det ta ett par timmar att gå fram och tillbaka. Dessutom vill jag se mer av Lunndörren än jag skulle hinna med vid en snabb visit. Geocaching handlar mycket om att få se platser och inte bara leta upp en plastburk för att skynda vidare till nästa.
En bekantskap från gårdagen
Flerfilig fjälled
Så fick jag se Pyramiderna igen. Den här gången från en annan vinkel. Nu såg jag att Pyramiderna ligger där två dalgångar möts. Det är fascinerande att se vad vatten och tillräckligt mycket tid kan skapa.
Pyramiderna
Stor-Gröngumpen
Med hänsyn till blåsten valde jag att inte laga lunch medan jag var på kalfjället. Nere i skogen blåste det inte lika mycket, men då var jag så pass nära Grönvallen, och vindskyddet där, att jag likaväl kunde vänta en stund till.
Åreskutan
Genom skogen mot Grönvallen
Klockan hade redan passerat lunchtid när jag anlände till Grönvallen. Medan jag lagade maten såg jag vandringens första och enda människa. Det var en man som joggade förbi vindskyddet. Det såg ut som att han kom ifrån Vålådalshållet, vilket skulle innebära en joggingtur på minst 16 km fram och tillbaka. Men han vände inte tillbaka och då kan jag bara gissa att han skulle ännu längre.
Med förnyad energi var det dags för det sista rycket till Vallbo. Den spångade leden över Vargtjärnflätet var snabbt avklarad.
Vargtjärnflätet och Anarisfjällen
Bred spång i början av myren
När jag var tillbaka i Vallbo såg jag ett antal hästar som gick och betade på sädesfältet som man genar över för att komma till parkeringen. Det finns inget staket runt fältet, men jag antar att hästarna är så pass upptagna med att äta att de inte hinner smida några rymningsplaner.
Frigående hästar
På det stora hela var jag mycket nöjd med den här fjällvandringen. Landskapet runt Issjödalen, Gröndalen och Pyramiderna är lika intressant som vackert. Även om man får gå en bit innan man kommer till kalfjället så är vandringen inte särskilt betungande. Jag hoppas kunna återkomma flera gånger och få uppleva årstiderna växlingar i området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar