Jag lämnade Issjödalen bakom mig och fortsatte vidare. Vägen upp mot Gröndalen var delvis besvärlig, men inte särskilt lång. Utsikten när jag kom upp på platån var enastående. Det var ett nästan overkligt landskap som mötte mig. Och solen på de snövita fjällen gjorde upplevelsen än mer speciell.
Leden mot Pyramiderna
Snövita fjäll
Gröndalen och Issjödalen längst ner till höger (klicka för större bild)
Medan jag vandrade över platån kunde jag inte låta bli att fundera över hur det måste ha sett ut när landskapet formades. Överallt fanns det mer eller mindre stora gropar. En del gropar var så stora att de skulle kunna fungera som fångstgropar för mammutar. På andra ställen fanns det vallar efter gamla flodfåror.
Fångstgrop?
Uttorkad flodfåra
Planen för vandringen var ännu inte klar. Jag funderade på att ta vinterleden söder om Stor-Gröngumpen till Lunndörrsstugorna. Men jag var osäker på om jag skulle hinna dit innan det hunnit bli mörkt. Dessutom ville jag se mer av Gröndalen.
Så jag bestämde mig för att skjuta upp problemet tills morgondagen. Om det är bra väder imorgon så får det bli Lunndörrsstugorna och ytterligare en övernattning. Annars blir det vandring tillbaka till bilen och hemfärd. Resten av dagen skulle ägnas åt en utforskning av Gröndalen. Jag slog upp tältet där jag befann mig.
Basläger på 850 meters höjd
Klockan var nu halv fyra. Jag räknade med åtminstone en och en halv timme med hyfsat ljus för fotografering. Jag tog mina kameror och gav mig ut på en liten expedition.
Leden mot Anarisstugan
Iskall fjällbäck
Jag följde leden mot Pyramiderna en bit. Vid ett ställe behövde man korsa Grönan, en större fjällbäck. Även om det inte var särskilt mycket vatten i bäcken var det svårt att ta sig över. Det fanns gott om is, vilket gjorde det halt och riskabelt. Till slut hittade jag ett annat ställe lite längre ner där jag kunde ta mig över utan problem. Eventuellt skulle jag behöva passera här igen imorgon, men då med en tung ryggsäck på ryggen. Det var inget som jag såg fram emot.
Dalgången som Grönan har bildat
Några av de många vita fjälltopparna i området
Platån är ungefär 3 km lång. En del av den sticker ut. På båda sidor har vattnet skurit ned och bildat två dalgångar. Den ena dalgången är Issjödalen och i den andra hittar man Pyramiderna.
Ett ensamt träd
Panorama över Stendalsfjällen (klicka för större bild)
Jag fortsatte en bit längs leden innan jag vände tillbaka och korsade Grönan igen. Därefter gick jag mot den nordvästra delen av platån. Så småningom nådde jag slutet av platån. Därifrån kunde man se Pyramiderna och stugorna som finns där.
Åreskutan
Det ensamma trädet
Baksidan av Pyramiderna
Solen var på väg ner och jag befann mig ca två kilometer från tältet. Det var dags att börja dra sig tillbaka. Platån är platt och lätt att vandra. Trots att jag inte gjorde mig någon brådska så tog det mig inte mer än en halvtimme att gå till tältet.
Två små träd
Skymning med Skraupvalen i bakgrunden
Väderprognosen igår hade pratat om en mindre front som skulle passera under natten. Men redan nu fladdrade det en hel del i tältduken. Jag hoppades att prognosen stämde. Jag hade nämligen satt upp tältet med hänsyn till den ny vindriktningen när fronten väl hade passerat.
När kvällsmaten var lagad och uppäten hade klockan hunnit bli 19. Det hade blivit mörkt och sovsäcken väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar