Efter en snabb lunch i den sommarvarma solen blev det dags för en till utflykt. Jag funderade på om jag skulle ta andra sidan av Dörrsjöarna den här gången. Men jag skulle göra en annan sak först.
Det finns flera virtuella cacher på opencaching.se som bygger på roliga idéer. En av dem är "A man, a plan, a canal – Panama!". Den går ut på att hitta en palindromkoordinat, dvs en koordinat som blir samma framlänges som baklänges. För en gångs skull hade jag räknat ut tänkbara kandidater och lagt in i GPS:en innan jag gav mig iväg. Det visade sig att det fanns en koordinat mindre än 400 meter sydost om tältplatsen. Självklart var jag tvungen att göra ett försök på den först, även om den låg åt fel håll.
Tältplatsen på avstånd
På väg mot koordinaten
Enligt kartan skulle koordinaten vara precis vid en liten fjällsjö. Men när jag närmade mig nollan visade sig att koordinaten låg 20 meter ut i sjön. Och även om solen lyste och det var förhållandevis varmt, så hade jag ingen större lust att bada. Istället blev det till att fundera på vart jag skulle gå härnäst.
Landskapet här såg intressant ut och det kunde vara värt att utforska det vidare. Jag bestämde mig för att fortsätta sydost mot Dörrsjölokarna.
Nära skjuter ingen hare
Hundshögen i bakgrunden
Solen skiner vid Dörrlokarna
Jag gick på ett antal åsryggar på väg sydost. Jämfört med den väg jag tog igår var den här lättare att vandra. Efter en knapp kilometer kunde jag se leden mot Arådalen. Det fanns ingen anledning att fortsätta längre åt det här hållet.
En av många åsryggar
Böljande sandkullar
Hundshögen
Det fanns flera koordinater i området som skulle uppfylla loggningskraven. Två av dem var drygt två kilometer från den plats där jag befann mig. Den ena låg åt Arådalshållet och den andra var halvvägs upp på Baasmehke. Jag gjorde bedömningen att det skulle vara enklare att ta sig till koordinaten på Baasmehke. Dessutom såg det ut att vara en lättare väg därifrån tillbaka till tältet.
Ett mindre vattendrag på platån
Platt och lättvandrad platå
Den inledande kilometern passerade över en platå. Sedan gick det svagt uppför. Här och var korsade jag torra bäckfåror. Jag gissar att det kan rinna mycket vatten här om våren i samband med snösmältningen. Till slut närmade jag mig nollan. Denna gång utan vatten i sikte. Sedan gällde det att hitta exakt rätt koordinat och fotografera GPS:en så att både koordinaten och omgivningen kom med.
Torr bäckfåra
GPS:en med Storfjället i bakgrunden
Nu hade klockan blivit halv fem och det var dags att börja söka sig tillbaka till tältet. Jag gick i princip raka vägen tillbaka.
Nere i en bäckravin
Kvällssol på Hundshögen
Lambi?
Årets sista sommardag började gå mot sitt slut. Det hade varit en av de bästa dagarna på fjället någonsin. Trots att det var den första oktober hade jag gått omkring i t-shirt större delen av dagen. Däremot hade jag inte gått särskilt långt, men i gengäld blev det över 450 bilder.
Dörrsjöarna i skuggan men fortfarande ljus på Bielnjie
Tältplatsen sedd från ovan
Solen försvinner snart bakom Hundshögen
Det hade varit nästan vindstilla under dagen, men framåt kvällen började vinden friska i igen. Jämfört med i morse hade den nu vridit sig 180 grader. Efter att kvällsmaten var avklarad hade det hunnit bli mörkt. Det blev ytterligare en tidig natt.
Sandstrand
Mörkret väntar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar