Oviksfjällen 2011-10-01 (förmiddag)

Under natten vred sig vinden och ett tag fladdrade tältduken rejält. Men framåt morgontimmarna hade vinden avtagit något och eftersom den dessutom vridit sig 90 grader sedan gårdagen så tog Baasmehke mycket av vinden.

Morgonen började gråmulen och 7-8 grader varmt. Planen var att lämna tält och övrig utrustning, och göra en halvdags utflykt i området. Återvända för lunch och sedan en till utflykt på eftermiddagen.

Tältet i skydd av en liten ås

Jag valde att gå längs den sydvästra sidan av Dörrsjöarna. Detta för att det inte finns någon bebyggelse där.

Uppe på åsen ser man delar av området

Hundshögen rakt fram och Vueliejaevrie till vänster

Sydvästra delen av Vueliejaevrie

Det fanns gott om fåglar i området. På avstånd såg jag flera stora flockar. Men jag kom aldrig tillräckligt nära för att kunna se vad det var för slags fåglar.

Fåglarna

Stilla vatten

En av många små bukter

Landskapet vid Dörrsjöarna är speciellt. Det dominerande inslaget är de åsar som finns lite här och var. De ger karaktär åt Dörrsjöarna och är det som gör området unikt. Vissa av åsarna börjar uppe på fjällsluttningen och går vinkelrät ner mot vattnet. Andra slingrar sig fram.

Åsrygg ut i vattnet

Konstgjord bukt?

Utlopp

Det gick långsamt fram för mig. Det blir lätt så när man har två systemkameror med sig. Å andra sidan hade jag inget annat mål än att fotografera idag, så det gjorde inget.

Åsar ur vattnet

Baasmehke rakt fram (klicka för större bild)

Hundshögen tornar upp sig

Vinden avtog mer och mer. Dessutom började solen att titta fram. Temperaturen steg och dagen började alltmer påminna om sommar. Detta trots att almanackan visar oktober.

Sol på Baasmehke

Molnen spricker upp

Det syns att Dörrsjöarna är ett populärt område. På flera ställen ser man rester efter eldar. Det finns även ett antal stugor på den nordöstra sidan. Däremot såg jag inte till några människor under min vistelse i Dörrsjöarna. Men det berodde nog mest på att det inte är så många som är ute och vandrar så här sent på året.

En av flera stugor på andra sidan

Bielnjie i mitten

På avstånd ser det ut som att åsarna delar de olika vattendragen. Men när man kommer nära ser man att det ofta är tvärtom. Det verkar finnas förbindelse mellan alla större vattendrag. På vissa ställen förbindelsen både smal och grund, på andra både bred, djup och ström.

Det finns en längre ås som utgör gränsen mellan Vueliejaevrie och Såålejaevrie. Den lyckades jag inte ta mig ut till då de tvärgående åsarna som leder ut var avskurna av strömmande vatten. Det är tänkbart att det hade varit möjligt om jag fortsatt vidare. Men det började dra ihop sig till lunch, så jag valde att vända och gå tillbaka istället.

Vatten från Vueliejaevrie på väg mot Såålejaevrie

Rasbrant vid Hundshögens fot

Nästan molnfritt

På vägen tillbaka valde jag att gå lite högre upp. På så sätt kunde jag få lite andra vinklar.

Utsikt över Vueliejaevrie

Några av de många åsarna

Panorama (klicka för större bild)

Vägen tillbaka gick lite snabbare. Inte för att det var lättare att vandra en bit upp, utan för att hungern motiverade mig att skynda på stegen lite. Men trots det tog det över en timme och 20 minuter att gå 2,5 km tillbaka till tältet.

Baasmehke och Vueliejaevrie

Renar som tar det lugnt

Bielnjie rakt fram

Jag var tillbaka lagom till lunch.