Andra besöket i Storulvån började som det första slutade, med en cache. Fast utan svordomar...
Från allra första början var det tänkt att det skulle bli kabinbanan i Åre upp till kalfjället. Informationen på Skistars hemsida är inte speciellt tydlig. Innan de hade publicerat liftarnas öppettider för sommarsäsongen gjorde jag tolkningen att kabinbanan skulle gå varje helg från och med valborg. Men så var inte fallet. Någonting är öppet varje helg, men exakt vad är ett mysterium.
Jag fick tips om att fjällen i Storulvån skulle vara lättillgängliga. Man parkerar nästan på kalfjället och, framför allt, man slipper traska ett antal höjdmeter i en skidbacke.
Vi var där den 3:e juni. Vädret var inget vidare. En hel del blåst och låga moln. Det blev bara en kortare utflykt. Längs med bilvägen, ett par kilometer från Storulvåns fjällstation, såg jag att det stod en minnessten. Väl hemma igen upptäckte jag att det kvällen innan hade kommit ut en cache vid stenen. Vi hade passerat fem meter från en solklar FTF. Det blev en och annan svordom.
En vecka senare bar det av mot Storulvån igen. Väderförutsättningarna var betydligt bättre. Klarblå himmel, ca 20 grader varmt och en svalkande östlig vind. Det blev ett kort stopp vid minnesstenen och cachen loggades.
Minnesstenen
Den första kilometern längs leden innebär 80 höjdmetrar och fjällbjörkskog. Den är avklarat på ca 20 minuter. Sedan börjar träden tunnas ut och naturen övergår alltmer i kalfjäll.
Det blev leden som går i dalen mellan Stor-Ulvåfjället och Getryggen, den som går mot Ulvåtjärnen och Blåhammaren. Vandringen går i princip på konstant höjd och erbjuder inga större svårigheter. Inledningsvis ligger trädgränsen ovanför leden, men allteftersom man går längre, så kryper trädgränsen nedåt.
Getryggen
Fjällbjörk över Getryggen
Bitvis en del snö kvar
Det börjar bli glest mellan träden
Grönska
Det märks att det är ett populärt område för fjällvandring. Leden är bitvis både bred och upptrampad. Men idag, innan sommarsäsongen har kommit igång på allvar, så var det glest mellan fjällvandrarna. Det var var också glest mellan lämlarna. För trots att det är lämmelår, så var det inte särskilt många lämlar, varken levande eller döda, längs med leden.
Vinterleden
Blandad vegetation
Fjällbjörkar kring en tjärn
Sluttning mot Stor-Ulvåfjället
Leden leder
Efter ungefär sju kilometers vandring närmar man sig Ulvåtjärn. Här kan man antingen gå söderut mot Sylarna, eller norrut mot Blåhammaren. Det sistnämnda kräver dock att man vadar över Stor-Ulvån. Gör man det, så kan man även ta leden norr om Stor-Ulvån tillbaka till fjällstationen igen.
Även om den värsta vårfloden är över så var det ändå rätt högt och strömt vatten vid vadstället. Därför kändes det inte som ett alternativ. Istället blev det till att vända och gå samma väg tillbaka.
Getryggen och Tväråklumparna
Rasbrant
Snövita stränder
Vad väntar
Sylarna
Vandringen tillbaka bjöd inte på några större överraskningar. Det började mulna på och vinden var inte lika svalkande längre.
Snöfält och smältvatten
Det finns många faror som lurar i fjällen
Getryggen och en fjälltjärn
Leden tillbaka
Dagens vandring blev inte lång, bara 5 timmar och 14 kilometer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar