Det kändes som att våren kom tidigt. Redan i början av mars satte snösmältningen igång. Jag hoppades att det skulle innebära en rekordtidig inledning på fjällvandringssäsongen. Tyvärr var april både kall och snöig. Intrycket jag har är att snöläget nu är ungefär som det var i början av maj förra året.
Jag var väldigt nyfiken på hur mycket snö som skulle möta mig på årets första fjälltur. Själva turen i sig var inte särskilt noggrant planerad. Planen var att åka till Storgräftån, ta Lars-Stigen upp till kalfjället och sedan gå mot Östfjället. Därefter skulle snön styra mitt vägval.
Det första man möter på väg upp för stigen är Fligget, en mindre höjd där kalfjället tar vid. Det var här som jag vek av från stigen.
Kalfjället börjar
Vindpinad
När jag tagit mig upp en bit var det tydligt att det fanns rätt mycket snö kvar. Dels var det snö där drivor hade bildats. Dels låg det snö kvar på högre höjd. Men det märktes också att snösmältningen var i full gång. På många ställen var det fuktigt och det var gott om vatten i bäckarna.
Fjällbjörk
Snödriva
Sten och snöklätt fjäll
Jag följde Tvärån västerut. På avstånd såg jag ett vindskydd på andra sidan. Jag tog sikte på det och tänkte att det kunde vara en lämplig rastplats. Även om det var övervägande solsken så blåste det en del också. Lite skydd från vinden skulle vara trevligt när det blev dags för kaffe och smörgåsar.
Dalen som Tvärån har bildat
Grusås
Tvärån och vindskyddet
Men inte helt oväntat var det mycket vatten i Tvärån. Dessutom låg det mycket snö kvar precis vid vattnet. Att ta sig över skulle innebära en hel del besvär och skulle nog inte vara mödan värt. Istället hittade jag en plats med lä och tog min lunchpaus där.
Med förnyade krafter fortsatte jag min vandring. Jag valde att följa leden som går åt söder från Tvärån. Den ledde mig till dalen mellan Storfjället och Gråhösen.
Varierande snödjup
Mycket snö på Östfjället
Upp till ungefär 1000 meters höjd var det förhållandevis lite snö. Det var egentligen bara där det hade bildats drivor eller där solen hade svårt att komma åt som det fanns kvar snö. Men högre upp fanns det desto mer snö. Om jag jämför med min tur till Hundshögen i mitten av juni förra året är skillnaden slående. Då såg i princip hela Oviksfjällen ut att vara snöfria.
Ledkryss
Storfjället täckt av snö
Leden fortsätter runt Gråhösen där den ansluter till leden mot Arådalen. Men jag valde att istället gå tvärs över Gråhösen. Delvis för att det såg ut att vara mindre snö den vägen, men också för att det var kortare väg tillbaka.
Snötäcke
Smältvatten
En annan skillnad mot förra året var lämlarna. Då kunde man knappt ta ett steg utan att se eller höra en ilsken lämmel. Idag såg jag inte en enda. Däremot fanns det gott om spår från deras härjningar. Överallt syntes gångar, hål och lämningar.
Vattensamlingar
Stenstapling på Fligget
Så var årets första fjälltur avklarad. På ett par ställen fick jag gå omvägar runt snön, annars var det mer eller mindre snöfritt där jag höll mig. Men att söka sig upp på högre höjd var inte att tänka på. Med tanke på det tror jag det kommer dröja åtminstone ett par veckor innan det blir aktuellt med en tälttur.
Våren dröjer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar