Helt plötsligt hade det blivit juli och jag hade fortfarande inte kommit i väg på någon tälttur än. Snöläget har varit den främsta anledningen till det. Men nu kände jag att jag inte kunde vänta längre, av mer än ett skäl.
Valet föll på Bunnerfjällen. Närmare bestämt Östra Bunnerstöten. Anledningen till detta var enkel. På toppen, på 1502 m.ö.h., ska det finnas en geocache. Om jag skulle lyckas ta mig till den och logga den skulle jag ha FTF-chans på GC37YK9. Men det kändes som ett stort om. Det skulle med största sannolikhet vara mycket snö kvar, i alla fall på högre höjd.
Det finns flera möjliga vägar till Östra Bunnerstöten. Efter en del funderande bestämde jag mig för att försöka gå från Nulltjärnarna mot Stendalsstugorna, men vika av där leden passerar Tvärån och gå mot Stor-Stendalsfjället. Enligt fjällkartan ska det gå en stig från Nulltjärnarna. Enligt OSM-kartan slutar stigen någon kilometer från leden som utgår från Vålådalen. Med lite otur alltså skulle min fjällvandring kunna ta slut innan den ens hunnit börjat.
Mörka moln i söder
Väderprognosen för helgen var inte lovande. Det pratades om regn med inslag av åska under fredagen och yr.no förutspådde mellan 14 och 33 mm regn på söndag.
Klockan var strax efter 14 när jag parkerade bilen vid Nulltjärnarna. Regnet hängde i luften. Det var varmt och kvavt. Jag hittade en stig som jag hoppades skulle vara den rätta. Det såg ut som det fanns gamla färgmarkeringar här och var på träden. Men det var inte alltid de syntes. Ibland var det inte lätt att se var stigen gick. Vid ett par tillfällen fick jag leta en stund innan den dök upp igen.
Uvberget med Lunndörrsfjällen i bakgrunden
Det var rätt många pigga myggor i skogen. Det var till och med så att jag övervägde att stanna och ta fram myggnätet. Men blotta tanken att stå still bland alla myggor gjorde att jag valde att fortsätta gå. Efter ungefär en timmes vandring i den pressande värmen var jag helt slut. Det blev en paus på en kvart innan jag kunde förmå mig själv att fortsätta. Jag befann mig fortfarande i skogsterräng, men hoppades snart närma mig trädgränsen. Där skulle det förhoppningsvis fläkta lite.
Lill-Stendalsfjället
Skylt från förr
Efter hand öppnar landskapet upp sig och övergår mer i myrmark. Stigen kunde ibland vara otydlig eller försvinna helt. Men jag bara gick åt det håll som verkade mest troligt och hittade stigen igen utan större problem. Det var lite svalare och fjällutsikten gjorde det något lättare att vandra, men det gick fortfarande tungt.
Östra Bunnerstöten skymtar bortom Stor-Stendalsfjället
Jag vet inte hur många pauser jag tog, för stundtals kändes det som att jag vilade mer än jag vandrade. Det fanns i alla fall gott om vatten, vilket behövdes. Så småningom kom jag fram till bron över Tvärån. Snart var det dags att vika av från leden och börja gå mot den tänkta tältplatsen.
Tvärån
Nu var slutet i sikte. Bara ett par kilometer på kalfjället. Det borde ta max en till en och en halv timme, sedan skulle jag kunna slå läger och planera inför morgondagen. Det skulle jag väl ändå klara?
Det tog inte lång tid innan jag insåg att den sista biten skulle bli riktigt jobbig. Det växte knähögt ris lite överallt och där emellan fanns det mossbeklädda tuvor. Efter att ha forcerat terrängen i en dryg halvtimme började inse att jag inte skulle orka hela vägen. Istället började jag leta efter en tältplats.
Solsken på en kulle i närheten av tältplatsen
Marken var ojämn, täckt med ris eller fuktig. Därför tog jag första bästa plats som hade någorlunda plan och torr yta. Det var på intet sätt en idealisk tältplats, men den fick duga.
Kvällsmaten lagades och åts i sällskap av myggor. Jag gjorde de förberedelser jag kunde göra inför morgondagen. Sedan blev det ett tidigt sänggående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar