Förra året blev det få fjällvandringar och ännu färre blogginlägg om fjällvandring. Här kommer några bilder från en vandring runt Falkfångarfjället en solig men blåsig dag i september.
Förra året blev det få fjällvandringar och ännu färre blogginlägg om fjällvandring. Här kommer några bilder från en vandring runt Falkfångarfjället en solig men blåsig dag i september.
Redan i vintras bestämde jag mig för att årets första fjällvandring skulle bli en tur upp på Östfjället. Med tanke på snöläget hade det varit möjligt att inleda säsongen redan förra helgen. Men händelser i närområdet gjorde att jag valde att stanna hemma.
Jag funderade på om jag skulle åka redan på lördagen, men valde till slut att vänta tills söndagen. Tack vare en kärlekskrank hankatt blev det ett sent sänggående. När jag gick och lade mig hade jag bestämt mig för att turen endast skulle bestå av fjällvandring och fotografering.

Jag vaknade tidigt nästa morgon, redo att göra ett försök att nå Östra Bunnerstötens topp. Kvällen innan hade jag bestämt att försöka minimera vikten. Därför valde jag att inte ta med gasolköket, trots att toppturen skulle ta större delen av dagen i anspråk. Däremot blev det två systemkameror. Jag fjällvandrar för att fotografera, inte geocacha. Det enda jag hade i matväg som inte krävde tillagning var några Cloetta Sportlunch, så jag packade ner samtliga.

Klockan var 06:40 när jag gav mig av. Solen lyste från en nästan klarblå himmel och det var inte mycket vind att tala om. Initialt indikerade GPS:en att jag skulle nå toppen kl 10. Jag trodde inte riktigt på det, men jag skulle bli nöjd om jag nådde den runt 12.

Helt plötsligt hade det blivit juli och jag hade fortfarande inte kommit i väg på någon tälttur än. Snöläget har varit den främsta anledningen till det. Men nu kände jag att jag inte kunde vänta längre, av mer än ett skäl.
Valet föll på Bunnerfjällen. Närmare bestämt Östra Bunnerstöten. Anledningen till detta var enkel. På toppen, på 1502 m.ö.h., ska det finnas en geocache. Om jag skulle lyckas ta mig till den och logga den skulle jag ha FTF-chans på GC37YK9. Men det kändes som ett stort om. Det skulle med största sannolikhet vara mycket snö kvar, i alla fall på högre höjd.
Det finns flera möjliga vägar till Östra Bunnerstöten. Efter en del funderande bestämde jag mig för att försöka gå från Nulltjärnarna mot Stendalsstugorna, men vika av där leden passerar Tvärån och gå mot Stor-Stendalsfjället. Enligt fjällkartan ska det gå en stig från Nulltjärnarna. Enligt OSM-kartan slutar stigen någon kilometer från leden som utgår från Vålådalen. Med lite otur alltså skulle min fjällvandring kunna ta slut innan den ens hunnit börjat.

Väderprognosen för helgen var inte lovande. Det pratades om regn med inslag av åska under fredagen och yr.no förutspådde mellan 14 och 33 mm regn på söndag.
Klockan var strax efter 14 när jag parkerade bilen vid Nulltjärnarna. Regnet hängde i luften. Det var varmt och kvavt. Jag hittade en stig som jag hoppades skulle vara den rätta. Det såg ut som det fanns gamla färgmarkeringar här och var på träden. Men det var inte alltid de syntes. Ibland var det inte lätt att se var stigen gick. Vid ett par tillfällen fick jag leta en stund innan den dök upp igen.

Det var rätt många pigga myggor i skogen. Det var till och med så att jag övervägde att stanna och ta fram myggnätet. Men blotta tanken att stå still bland alla myggor gjorde att jag valde att fortsätta gå. Efter ungefär en timmes vandring i den pressande värmen var jag helt slut. Det blev en paus på en kvart innan jag kunde förmå mig själv att fortsätta. Jag befann mig fortfarande i skogsterräng, men hoppades snart närma mig trädgränsen. Där skulle det förhoppningsvis fläkta lite.
Det kändes som att våren kom tidigt. Redan i början av mars satte snösmältningen igång. Jag hoppades att det skulle innebära en rekordtidig inledning på fjällvandringssäsongen. Tyvärr var april både kall och snöig. Intrycket jag har är att snöläget nu är ungefär som det var i början av maj förra året.
Jag var väldigt nyfiken på hur mycket snö som skulle möta mig på årets första fjälltur. Själva turen i sig var inte särskilt noggrant planerad. Planen var att åka till Storgräftån, ta Lars-Stigen upp till kalfjället och sedan gå mot Östfjället. Därefter skulle snön styra mitt vägval.
Det första man möter på väg upp för stigen är Fligget, en mindre höjd där kalfjället tar vid. Det var här som jag vek av från stigen.


När jag tagit mig upp en bit var det tydligt att det fanns rätt mycket snö kvar. Dels var det snö där drivor hade bildats. Dels låg det snö kvar på högre höjd. Men det märktes också att snösmältningen var i full gång. På många ställen var det fuktigt och det var gott om vatten i bäckarna.

| Titel | Jämtlandsfjällen |
| Utgivare | Calazo Förlag |
| ISBN | 978-91-86773-05-2 |
| Utgivningsår | 2011 |
| Vikt | 20 g |
| Dimensioner (vikt) | 125 x 175 mm |
| Dimensioner (ovikt) | 500 x 700 mm |
| Skala | 1:100 000 |
| Ekvidistans | 20 m |
| Material | Tyvek |
| Pris | 119 kr (Calazo) |
När man fjällvandrar är det bra att ha med sig en karta. Främsta skälet är kanske inte för att veta var man är, utan snarare för att veta var man ska. En bra karta ger den översiktsbild man behöver för att kunna planera sin fjällvandring.
I boken Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen fanns det lite reklam för fjällkartor. Det fanns bland annat en karta över Jämtlandsfjällen. Det som lockade var att den täcker in stora delar av den jämtländska fjällvärlden på ett kartblad. Dessutom är den tryckt på Tyvek, ett syntetiskt material som både ska vara rivstarkt och vattentåligt.
En utmaning när man börjar med något nytt är att tänka i andra banor. Om man bara har arbetat med hammare och spik och ska börja använda skruvmejsel och skruvar så tycker man att det är väldigt svårt att banka in skruvarna med skruvmejseln.
När det handlar om mjukvaruutveckling finns det mycket som kan orsaka problem. Det kan till exempel finnas medvetna begränsningar för att underlätta andra saker, det kan vara bristfällig dokumentation eller för mycket dokumentation. Och ibland handlar det om att använda fel verktyg för problemet.
Även om man inte ska tänka för mycket framåt och försöka tvinga fram en design när man TDD:ar så kan jag inte låta bli att fundera på det som är gjort hittills. Det är för mycket begärt att någon ska kunna placera myntet på exakt rätt position. Det behövs lite vingelutrymme. Övriga mynt ska aldrig flyttas, vilket innebär att oavsett var de placeras så är det fel position. Det går förvisso att lösa med en position väldigt långt borta och hoppas att myntet aldrig hamnar där.
Istället för att belasta Coin-klassen med detta vore det snyggare om en annan klass tog hand om det. Då skulle det också vara enkelt att lösa problemet med mynten som inte ska flyttas. Detta kräver dock att Coin-klassen får tag på objektet. Dependency injection via konstruktorn brukar vara det vanligaste sättet, men det går även med en initieringsmetod.
För att kunna testa dependency injection underlättar det om det är möjligt att instansiera objekt i respektive testfall (metod). Därför försöker jag lösa problemet med objektinstansiering innan jag går vidare med ytterligare test.
Efter att ha tittat lite i dokumentationen hittade jag att man kan skapa objektinstanser genom att använda new.
var coin = new Coin( ... );
Efter ca en timmes experimenterande, utan att få det att fungera, var jag nära att ge upp. Oavsett hur jag gjorde klagade kompilatorn på att jag försökte anropa en odefinierad metod Coin. Jag kunde inte heller hitta något exempel i dokumentationen på hur man skulle göra.
Till slut, efter att ha sökt genom den exempelkod som följer med vid installationen, hittade jag vad som var problemet. Tydligen ska man skriva "lz." framför klassnamnet, dvs new lz.Coin( ... ).
Det här med att jag inte kunde hitta något exempel i dokumentationen på hur man instansierar objekt med new gör mig lite tveksam. Det är tydligt att man kan göra det, men det betyder nödvändigtvis inte att man ska göra det. Nåja, jag fortsätter att hamra vidare så får tiden utvisa om det är en hammare eller skruvmejsel jag har i handen.
Det här inlägget innehåller återvunnet material från tidigare blogginlägg. Jag gör det inte för att jag vill värna om miljön, utan för att jag är lat.

Det finns lite olika modeller av pannlampor. Den här har ett separat batterifack med tre AAA batterier och en ljuskägla som kan varieras. Dess Cree Q3-WC LED levererar ett ljusflöde på 130 lumen.
| Dimensioner | 44 x 74 x 18 mm (batterihållaren) |
| Djup/diameter | 31-36 mm/24 mm (lampdelen) |
| Vikt | 115 g (inklusive batterier) |
| Batterier | 3 st LR03 (AAA) |
| Ljuslägen | 1 st (dimbart) |
| Pris | 17,90 USD (DealExtreme.com) |
| Ljusflöde | 130 lm* |
| Drivspänning | Ej angivet* |
| Drivström | 30-700 mA* |
| Effekt | Ej angivet* |
| Räckvidd | Ej angivet* |
| Batteritid | 8 h* |
| Vattentålig | Ej angivet* |
| *) Enligt DealExtremes hemsida (ej uppmätt eller testat) |
Pannlampan levereras i anonym vit kartong tillsammans med en bruksanvisning på kinesiska (tror jag). Modellbeteckningen är YT-120A. Det tog 18 dagar från det att beställning lades på DealExtreme.com till leverans, vilket är fullt acceptabelt.

Egentligen tycker jag inte om Flash. Det beror kanske mest på alla blinkande och irriterande reklam som finns på en del webbsajter. De får min högst ålderdomliga laptop till att sega ihop. Dessutom upptäcks det titt som tätt nya säkerhetshål i Flash.
Jag fick en idé till en mystery som jag inte riktigt visste hur jag skulle genomföra. Den kräver ett visst mått av interaktivitet. Mysteryt går ut på att man ska, givet ett antal mynt i ett visst mönster, flytta ett av mynten för att bilda ett nytt mönster. Som illustration i det här inlägget ligger mynten placerade enligt bilden nedan. Det gäller att flytta ett av mynten och bilda en kvadrat.

Kanske skulle det vara möjligt att använda Flash? Jag surfade runt lite för att ta reda på hur man skapar Flash applikationer. Adobe har verktyg för detta. Men efter att ha tittat på deras program och fått skrämselhicka av priserna insåg jag att det var uteslutet. Det billigaste jag kunde hitta var Adobe Flash Builder 4.5 (standard edition) för 2175 kr, vilket är ungefär 2000 kr mer än jag är villig att betala. Jag har inga planer på att börja en karriär som Flash-programmerare. Jag vill bara göra en enkel applikation för ett mystery.
Efter ytterligare lite letande på nätet hittade jag ett gratis alternativ i OpenLaszlo, vilket såg lovande ut.
Igår provade jag att fotografera norrsken för första gången. Det gick hyfsat, även om det blev kallt efter att ha stått mer eller mindre stilla i en och en halv timme.


Det här inlägget innehåller minst 50% återvunnet material från tidigare blogginlägg. Jag gör det inte för att jag vill värna om miljön, utan för att jag är lat.

För den som funderar på att köpa en ny ficklampa finns det många att välja bland. Här är en ficklampa med det något märkliga namnet N.F-X8455. Den har en Cree LED (Q3 WC) med ett ljusflöde på 160 lumen, ställbar ljuskägla och drivs av ett AA batterier. Dessutom har den klämma och levereras med handlovsrem.
Övriga fakta:
| Längd | 114 mm |
| Diameter | 28 mm |
| Vikt | 113 g (inklusive batterier) |
| Batterier | 1 st LR06 (AA) eller 14500 |
| Ljuslägen | 3 st (stark, svag och blinkande) |
| Pris | 8,99 USD (DealExtreme.com) |
| Ljusflöde | 160 lm* |
| Drivspänning | 0,9-4,2 V* |
| Drivström | 700 mA* |
| Effekt | Ej angivet* |
| Räckvidd | Ej angivet* |
| Batteritid | 30 minuter (starkaste läget)* |
| Vattentålig | Ej angivet* |
| *) Enligt DealExtremes hemsidan (ej uppmätt eller testat) |
Ficklampan kommer i en vit, anonym kartong. Jag kan också nämna att det var snabb leverans från DealExtreme.com. Det tog elva dagar från det att jag lade beställningen tills jag kunde hämta ut paketet på posten.

Ficklampans hölje är tillverkat i metall och ger ett solitt intryck. Däremot får jag känslan att alla detaljer på ytterhöljet utgör dekoration och inte har någon direkt praktisk betydelse. Ficklampan är rund och rullar lätt. Det gäller se upp om man lägger ifrån sig ficklampan, den kan rulla i väg.
Idag på morgonen var det ett annat ljusfenomen, nämligen den variant av halo som kallas bisol. Bilderna är tagna genom ett fönster, därför är de av lite sämre kvalité. Anledningen till det är att det var -33°C och jag hade ingen större lust att gå ut och frysa.


Igår eftermiddag kunde jag inte låta bli att lägga märke till de färggranna molnen. Det var inte riktigt läge att ge sig ut och fotografera, men det blev i alla fall en bild.


Det finns kanske inte lika många pannlampor som ficklampor, men det finns fortfarande många att välja bland. Den här pannlampan drivs av tre AAA batterier, har variabel ljuskägla och en Cree LED som levererar ett ljusflöde på 160 lumen.
| Dimensioner | 58 x 46 x 33 mm (batterihållaren) |
| Längd/diameter | 32-39 mm/25 mm (lampdelen) |
| Vikt | 114 g (inklusive batterier) |
| Batterier | 3 st LR03 (AAA) |
| Ljuslägen | 3 st (stark, svag och blinkande) |
| Pris | 10,33 USD (Linkdelight.com) |
| Ljusflöde | 160 lm* |
| Effekt | 5 W* |
| Räckvidd | 170 m* |
| Batteritid | 75 h* |
| Vattentålig | Ja* |
| *) Enligt Linkdelights hemsidan eller förpackningen (ej uppmätt eller testat) |
Pannlampan levereras i tillverkarens kartong. Enligt den heter den här modellen TK17. Pannlampan anlände i samma paket som den förra ficklampan. Alltså åtta dagar från beställning till leverans.

Pannlampan är till största delen gjord av plast. Det som utgör själva lampdelen, dvs LED:en och linsen, sitter i ett hölje av metall. En illa ditsatt klisterlapp varnar för optisk strålning. Jag misstänker att varningen är befogad, men jag har inte provat att titta direkt in i ljusskenet. Det brukar sällan vara en god idé på den här typen av LED lampor.

För den som funderar på att köpa en ny ficklampa finns det många att välja bland. Här är en namnlös ficklampa med en Cree LED och ställbar ljuskägla. Ficklampan drivs av tre AAA batterier och ger ett ljusflöde på 180 lumen. Den har klämma och levereras med handlovsrem.
Övriga fakta:
| Längd | 133 mm |
| Diameter | 34 mm |
| Vikt | 156 g (inklusive batterier) |
| Batterier | 3 st LR03 (AAA) |
| Ljuslägen | 3 st (stark, svag och blinkande) |
| Pris | 11,33 USD (Linkdelight.com) |
| Ljusflöde | 180 lm* |
| Effekt | 7 W* |
| Räckvidd | Ej angivet* |
| Batteritid | Ej angivet* |
| Vattentålig | Ja* |
| *) Enligt Linkdelights hemsidan (ej uppmätt eller testat) |
Ficklampan kommer i en vit, anonym kartong. Varken på den eller på själva ficklampan finns det någon modellinformation. Jag kan också nämna att det var snabb leverans från Linkdelight.com. Det tog åtta dagar från det att jag lade beställningen tills jag kunde hämta ut paketet på posten.

Ficklampans hölje är tillverkat i metall och ger ett solitt intryck. Däremot får jag känslan att alla detaljer på ytterhöljet utgör dekoration och inte har någon direkt praktisk betydelse. Ficklampan är rund och rullar lätt. Det gäller se upp om man lägger ifrån sig ficklampan, den kan rulla i väg.
En ljuslåda (från engelskans light box) eller, mer korrekt, ett ljustält är bra att ha när man ska fotografera föremål. Dess funktion, och det hörs nästan på namnet, är att underlätta ljussättningen av föremålet. Oftast vill man åstadkomma ett någorlunda jämnt ljus och framför allt undvika störande skuggor. På så sätt kan man framhäva föremålet. En speciell variant av detta kallas för friläggning. Då vill man eliminera alla skuggor och därmed få föremålet att "sväva fritt" i tomma intet.

Det finns speciella fotograferingsbord eller friläggningsbord för produktfotografering att köpa. Fotobord påminner lite om en Baden-baden stol. Det finns en plan yta som föremålet placeras på. Ytan gör en mjuk övergång till att utgöra bakgrunden (dvs ryggstödet i liknelsen med stolen).
Priserna varierar mycket, beroende på tillverkare och storlek, från 500 kr till 15-20 000 kr. Förutom själva bordet behövs även belysning i form av lampor eller blixtar. Dessutom behövs belysningsstativ och bommar för att kunna placera belysningen där man vill ha den. Det går att lägga hur mycket pengar som helst på det. Fördelen är att man har total kontroll över ljuset. Om man jobbar professionellt med produktfotografering är detta det självklara valet.
En billigare variant är att köpa ett ljustält. Tältet är vanligtvis en kub gjord av halvtransparent tyg. Även här varierar priserna. Självfallet är det så att större ljustält kostar mer. För bara någon eller några tusenlappar får man ett bra ljustält. Och precis som med fotobord behövs ljuskällor. Dessa låter man diffundera genom ljustältets väggar. Fördelarna med ljustält är att det går att fälla ihop, väger lite och är därmed lättare att transportera.
Tack vare sin enkla konstruktion finns det många gör-det-själv-varianter av ljustält beskrivna på nätet. Jag fundera på om man kunde göra något som var ännu enklare. Och som dessutom endast utnyttjade en ljuskälla.
Fronten kom som utlovat, men den passerade aldrig. Istället blåste det hela natten. Stundtals förhållandevis hårt och från "fel" håll. Detta resulterade i en partiell kollaps av tältet någon gång under småtimmarna. Det var inte första gången som jag har råkat ut för det.
Så kom gryningen. Efter sedvanliga morgonbestyr återstod endast att bryta upp. Medan jag packade ihop funderade jag på hur jag skulle göra. Med den nuvarande vindriktningen skulle jag ha motvind hela vägen till Lunndörrsstugorna. Det fanns inga indikationer på att vinden skulle avta. Dessutom verkade vinden föra med sig mulet väder. Jag valde att bege mig hemåt.


Jag lämnade Issjödalen bakom mig och fortsatte vidare. Vägen upp mot Gröndalen var delvis besvärlig, men inte särskilt lång. Utsikten när jag kom upp på platån var enastående. Det var ett nästan overkligt landskap som mötte mig. Och solen på de snövita fjällen gjorde upplevelsen än mer speciell.


Vintern väntar bakom hörnet, men förhoppningen om att hinna med en till fjälltur fanns. Helgen innan bjöd på vackert väder. Men minusgrader på nätterna och sommardäck på bilen gjorde att jag inte vill chansa. I veckan kom vinterdäcken på och även om väderprognosen inte var lika lovande så bestämde jag mig för att fjällvandra lördag till söndag.
Jag hade tidigare fått tips av Andreas att Issjödalen och Pyramiderna skulle vara väl värda ett besök. När jag bläddrade igenom Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen såg jag samma område beskrivet i boken och saken var klar.
Resan dit avlöpte utan problem. Det var sandat i backarna på E14 och jag såg en bil i diket, men den här morgonen var det plusgrader. Sista biten mot Vallbo var dock delvis isig och hal. Jag var glad att jag hade vinterdäck.

Från parkeringen i Vallbo går man först över ett sädesfält (så här års växer det inget på fältet), sedan en bit på vägen innan leden börjar. De första kilometerna går genom granskog. Leden är bitvis väldigt stenig och det är hela tiden svagt uppför. Men så närmare man sig den stora myren Vargtjärnflätet och träden glesnar. Här får man en första glimt av vad som väntar.


| Titel | Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen - En komplett guide till hela ledsystemet och över 100 tips på dagsturer |
| Författare | Johan Ranbrandt |
| Förlag | Calazo Förlag |
| ISBN | 978-91-978180-4-9 |
| Publiceringsår | 2010 |
| Antal sidor | 333 |
| Vikt | 503 g |
| Dimensioner | 127 x 182 x 20 mm |
| Pris | 229 kr (Outsidebutiken) |
Gunnar visade mig boken Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen. Efter en snabb genombläddring noterades den på min mentala inköpslista. Och ett par dagar senare, tack vare snabb leverans från Outsidebutiken, hade jag boken i min hand.
"Din guide till Jämtlandsfjällen" står det på baksidan av boken och det är en bra sammanfattning av bokens ambition. Boken når kanske inte riktigt hela vägen fram då den fokuserar mycket på fjällen i västra Jämtland. Men på det hela taget är det en läsvärd och, inte minst, inspirerande bok. Oavsett om du har fjällvandrat mycket eller lite i Jämtland kommer du ha glädje av boken.