Igår eftermiddag kunde jag inte låta bli att lägga märke till de färggranna molnen. Det var inte riktigt läge att ge sig ut och fotografera, men det blev i alla fall en bild.

Igår eftermiddag kunde jag inte låta bli att lägga märke till de färggranna molnen. Det var inte riktigt läge att ge sig ut och fotografera, men det blev i alla fall en bild.


Det finns kanske inte lika många pannlampor som ficklampor, men det finns fortfarande många att välja bland. Den här pannlampan drivs av tre AAA batterier, har variabel ljuskägla och en Cree LED som levererar ett ljusflöde på 160 lumen.
| Dimensioner | 58 x 46 x 33 mm (batterihållaren) |
| Längd/diameter | 32-39 mm/25 mm (lampdelen) |
| Vikt | 114 g (inklusive batterier) |
| Batterier | 3 st LR03 (AAA) |
| Ljuslägen | 3 st (stark, svag och blinkande) |
| Pris | 10,33 USD (Linkdelight.com) |
| Ljusflöde | 160 lm* |
| Effekt | 5 W* |
| Räckvidd | 170 m* |
| Batteritid | 75 h* |
| Vattentålig | Ja* |
| *) Enligt Linkdelights hemsidan eller förpackningen (ej uppmätt eller testat) |
Pannlampan levereras i tillverkarens kartong. Enligt den heter den här modellen TK17. Pannlampan anlände i samma paket som den förra ficklampan. Alltså åtta dagar från beställning till leverans.

Pannlampan är till största delen gjord av plast. Det som utgör själva lampdelen, dvs LED:en och linsen, sitter i ett hölje av metall. En illa ditsatt klisterlapp varnar för optisk strålning. Jag misstänker att varningen är befogad, men jag har inte provat att titta direkt in i ljusskenet. Det brukar sällan vara en god idé på den här typen av LED lampor.

För den som funderar på att köpa en ny ficklampa finns det många att välja bland. Här är en namnlös ficklampa med en Cree LED och ställbar ljuskägla. Ficklampan drivs av tre AAA batterier och ger ett ljusflöde på 180 lumen. Den har klämma och levereras med handlovsrem.
Övriga fakta:
| Längd | 133 mm |
| Diameter | 34 mm |
| Vikt | 156 g (inklusive batterier) |
| Batterier | 3 st LR03 (AAA) |
| Ljuslägen | 3 st (stark, svag och blinkande) |
| Pris | 11,33 USD (Linkdelight.com) |
| Ljusflöde | 180 lm* |
| Effekt | 7 W* |
| Räckvidd | Ej angivet* |
| Batteritid | Ej angivet* |
| Vattentålig | Ja* |
| *) Enligt Linkdelights hemsidan (ej uppmätt eller testat) |
Ficklampan kommer i en vit, anonym kartong. Varken på den eller på själva ficklampan finns det någon modellinformation. Jag kan också nämna att det var snabb leverans från Linkdelight.com. Det tog åtta dagar från det att jag lade beställningen tills jag kunde hämta ut paketet på posten.

Ficklampans hölje är tillverkat i metall och ger ett solitt intryck. Däremot får jag känslan att alla detaljer på ytterhöljet utgör dekoration och inte har någon direkt praktisk betydelse. Ficklampan är rund och rullar lätt. Det gäller se upp om man lägger ifrån sig ficklampan, den kan rulla i väg.
En ljuslåda (från engelskans light box) eller, mer korrekt, ett ljustält är bra att ha när man ska fotografera föremål. Dess funktion, och det hörs nästan på namnet, är att underlätta ljussättningen av föremålet. Oftast vill man åstadkomma ett någorlunda jämnt ljus och framför allt undvika störande skuggor. På så sätt kan man framhäva föremålet. En speciell variant av detta kallas för friläggning. Då vill man eliminera alla skuggor och därmed få föremålet att "sväva fritt" i tomma intet.

Det finns speciella fotograferingsbord eller friläggningsbord för produktfotografering att köpa. Fotobord påminner lite om en Baden-baden stol. Det finns en plan yta som föremålet placeras på. Ytan gör en mjuk övergång till att utgöra bakgrunden (dvs ryggstödet i liknelsen med stolen).
Priserna varierar mycket, beroende på tillverkare och storlek, från 500 kr till 15-20 000 kr. Förutom själva bordet behövs även belysning i form av lampor eller blixtar. Dessutom behövs belysningsstativ och bommar för att kunna placera belysningen där man vill ha den. Det går att lägga hur mycket pengar som helst på det. Fördelen är att man har total kontroll över ljuset. Om man jobbar professionellt med produktfotografering är detta det självklara valet.
En billigare variant är att köpa ett ljustält. Tältet är vanligtvis en kub gjord av halvtransparent tyg. Även här varierar priserna. Självfallet är det så att större ljustält kostar mer. För bara någon eller några tusenlappar får man ett bra ljustält. Och precis som med fotobord behövs ljuskällor. Dessa låter man diffundera genom ljustältets väggar. Fördelarna med ljustält är att det går att fälla ihop, väger lite och är därmed lättare att transportera.
Tack vare sin enkla konstruktion finns det många gör-det-själv-varianter av ljustält beskrivna på nätet. Jag fundera på om man kunde göra något som var ännu enklare. Och som dessutom endast utnyttjade en ljuskälla.
Fronten kom som utlovat, men den passerade aldrig. Istället blåste det hela natten. Stundtals förhållandevis hårt och från "fel" håll. Detta resulterade i en partiell kollaps av tältet någon gång under småtimmarna. Det var inte första gången som jag har råkat ut för det.
Så kom gryningen. Efter sedvanliga morgonbestyr återstod endast att bryta upp. Medan jag packade ihop funderade jag på hur jag skulle göra. Med den nuvarande vindriktningen skulle jag ha motvind hela vägen till Lunndörrsstugorna. Det fanns inga indikationer på att vinden skulle avta. Dessutom verkade vinden föra med sig mulet väder. Jag valde att bege mig hemåt.


Jag lämnade Issjödalen bakom mig och fortsatte vidare. Vägen upp mot Gröndalen var delvis besvärlig, men inte särskilt lång. Utsikten när jag kom upp på platån var enastående. Det var ett nästan overkligt landskap som mötte mig. Och solen på de snövita fjällen gjorde upplevelsen än mer speciell.


Vintern väntar bakom hörnet, men förhoppningen om att hinna med en till fjälltur fanns. Helgen innan bjöd på vackert väder. Men minusgrader på nätterna och sommardäck på bilen gjorde att jag inte vill chansa. I veckan kom vinterdäcken på och även om väderprognosen inte var lika lovande så bestämde jag mig för att fjällvandra lördag till söndag.
Jag hade tidigare fått tips av Andreas att Issjödalen och Pyramiderna skulle vara väl värda ett besök. När jag bläddrade igenom Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen såg jag samma område beskrivet i boken och saken var klar.
Resan dit avlöpte utan problem. Det var sandat i backarna på E14 och jag såg en bil i diket, men den här morgonen var det plusgrader. Sista biten mot Vallbo var dock delvis isig och hal. Jag var glad att jag hade vinterdäck.

Från parkeringen i Vallbo går man först över ett sädesfält (så här års växer det inget på fältet), sedan en bit på vägen innan leden börjar. De första kilometerna går genom granskog. Leden är bitvis väldigt stenig och det är hela tiden svagt uppför. Men så närmare man sig den stora myren Vargtjärnflätet och träden glesnar. Här får man en första glimt av vad som väntar.
