Ansätten 2010-10-10

Efter att ha spenderat större delen av sommaren i Malmö med att arbeta och därmed inte kunnat komma ut i naturen som jag brukar, kändes behovet av en fjälltur extra stort. Efter flytten bor vi bara en timme från de närmaste fjällen. Jag kände att jag måste åtminstone hinna med en tur innan snön kommer. Så blev det äntligen tillfälle för årets första (och kanske sista) vandring på fjället.

Även om Oviksfjällen ligger närmare så valde jag Ansätten. Det fanns flera skäl till detta.

• En god vän till mig funderar på att ta med sig sin far ut på fjället, gärna då ett blomsterfjäll. Och eftersom Ansätten är ett blomsterfjäll tänkte jag åka dit och rekognoscera terrängen genom att gå Blomsterleden
• På OpenStreetMap var inte väg 689 karterade mellan Bakvattnet och Häggsjövik, så jag kunde köra andra hållet på väg hem och samla in ett GPS-spår
• Jag hade hittat en webbkamera på Hotell Fjällgården i Åkersjön som jag tänkte göra en cache av på opencaching.se
• Att det dessutom fanns en cache i Ansätten såg jag som ren bonus, men självklart skulle jag försöka ta den när jag ändå var i närheten

Under hela veckan hade jag följt vädret och konstaterat att prognosen för helgen sett lovande ut från början, men försämrats allt eftersom. Söndagsmorgon inledes med en gråmulen himmel, blåst och bara ett par plusgrader. Och inte nog med det. När jag kommit halvvägs började det att regna.

Efter lite omvägar började jag närma mig Åkersjön. Regnet hade upphört och molnen började spricka upp. Det blev ett snabbt stopp. Ut med kamera och GPS, spara en waypoint och knäppa ett par bilder, och sedan iväg igen. Det tog bara en minut, webbkamera cacher är tacksamma på det sättet. Resultatet blev Fjällgården i Åkersjön.

En liten stund senare var jag framme i Bakvattnet. Jag parkerade ett par hundra meter från Blomsterledens början, tog på mig ryggsäcken och började gå. Jag trodde Blomsterleden skulle vara markerad med en skylt. Och det var den också, men någon hade staplat en massa ved som skymde skylten från mitt håll.

Leden upp mot fjället var stundtals söndertrampad och lerig. Det märks så här på slutet av säsongen att det är en populär led. Även om det finns spång på vissa avsnitt, så hade de behövts förlängas på en del utsatta ställen. Men med tanke på att hela leden är ca 6 km lång så förstår man att det inte finns spång överallt. Dessutom var spången hal av både fukt och frost, så det är inte bara bra med spång.

Leden går genom blandad terräng, både fjällnära lövskog och myrmark. Över vissa myrar finns det inte spång, utan där har man istället lagt ut ett plastnät som man vandrar på. Marken lutar lite och i det upptrampade spåret bildas därför en bäck med mellan 5 och 10 cm högt vatten. Jag hade inte testat hur mina nya Ferrata Combi GTX kängor från Hanwag klarade av "viss väta", så nu fick jag ett utmärkt tillfälle att ta reda på det (här hittar du mitt intryck av kängorna).

Jag hade sol och motvind hela vägen upp mot fjället. Men så det var först när jag kom upp på platån ca 1,5 km från skidbacken som vinden kändes. Men ett kort stopp för att ta på mössa och vantar tog hand om det problemet.

Jag tog det lugnt på vägen upp, så det tog mig 1 timme och 50 minuter att gå 4,5 km från Bakvattnet till skidbacken. Väl framme letade jag upp en lämpligt rastplats, och åt mina medhavda smörgåsar och drack lite kaffe. Eftersom cachen skulle finnas i närheten passade jag även på att leta efter den. Men när smörgåsarna var slut och jag fortfarande inte hittat cachen bestämde jag mig för att fortsätta mot Storskrivaren (1091 m.ö.h) som är Ansättens högsta topp.

Vägen mot toppen erbjöd inga större problem mer än att det är delvis brant. Ungefär 400 höjdmeter på 1,5 km, vilket tog nästan en timme. 200 meter från toppen nådde jag ett krön och var inte längre skyddad mot vinden. Det kändes när vinden sög tag i ryggsäcken. Ibland trodde jag nästan att jag skulle blåsa av fjället.

Uppe på toppen står någonting som jag tycker ser ut som att det med navigering till sjöss att göra. Men självfallet har det ett annat användningsområde. Jag funderar på att låta det utgöra grunden till en virtuell cache.

Det fanns också ett annat föremål där uppe som jag inte vet vad det har varit för något.

Uppe på toppen har man en fantastisk utsikt över Offerdalsfjällen och hela landskapet runt om Ansätten. Men blåsten gjorde att jag inte stannade många minuter på toppen. Det kändes i kinderna att det blir kallt i vinden.

På tillbakavägen stannade åter till där gömman skulle finnas och tog lite fika bestående av kaffe och kex. Jag fortsatte att leta efter gömman tills kaffet var slut. Men fortfarande kunde jag inte hitta cachen. Molnen tornade upp sig bakom fjället och skymde solen. Det var dags att ge sig av hemåt igen.

Jag fortsatte väg 689 ut till 340 och sedan var det bara till att följa den, oavsett vad tanten i min Garmin nüvi 205 tyckte om det, till Krokom och vidare hem.

Mitt intryck av Blomsterleden är att den är förhållandevis lättvandrad, om än blöt, upp till skidbacken. Om man kan gå i stövlar tror jag det är att föredra, men självklart fungerar det med kängor också. Sista biten upp mot toppen är svårare, men inte värre än att en normaltränad person klarar av det med förhöjd puls.

Jag fick vara utan bonus idag, istället blev det en DNF-logg. Men det gör inte så mycket, för jag planerar att återvända nästa sommar för att uppleva blomsterfjället Ansätten.