Oviksfjällen är de fjäll som ligger närmast Kramfors. Med bil ligger de 3,5 timmar bort, vilket inte är mycket när man tidigare har haft betydligt längre restid till fjällen. (Nu för tiden kan jag se Oviksfjällen från sovrumsfönstret och har mindre än en timmes bilväg dit.)
Under sommarsemestern nere i södra Sverige passade jag på att köpa en ny ryggsäck. Jag behövde också ett tält, men det beställde jag på nätet. Ett par dagar efter att jag fått det var det äntligen dags för första fjällvandringen sedan 2006.
Jag parkerade bilen vid Dromliften. Det var växlande molnighet och ca 20 grader. Jag åt min medhavda lunch och kaffe, och klockan hann bli 12:20 innan jag började vandra. Det var högsäsong vilket märktes på antalet människor i rörelse.
Dromliften med skidbacken och Drommen till vänster
Första biten gick uppför skidbacken, som slutar strax under trädgränsen. En vandring på ca 1 km, och 200 höjdmeter, som tog 40 minuter. På fjällvandringar brukar vägen upp för skidbacken vara jobbigast. Så även i detta fall. Men stigen gick vid sidan av backen, så den var torr och relativ enkel att vandra.
Vältrampad led
Sedan passerades gränsen till Bastudalens naturreservat och kalfjället började.
Utsikt mot dalen och skidbackarna på Hovdehögen
Drommen och Dromskåran är två populära besöksmål. Det var gott om dagsturande människor, både på väg uppför och nerför fjället.
Dromskåran
Det finns många faror som lurar i fjällen
En glimt av Dromskåran nedanför Drommen och Östfjället längre bort
Från början hade jag tänkt att göra en topptur på Drommen och sedan vandra söderut. Men då det verkade som att de flesta var på väg upp på Drommen så jag valde att hoppa över det.
Drommen
Det går en rösad led i dalen mot Falkfångarns vindskydd samt en orösad led en bit upp. Det jag främst vill uppleva i fjällen är ensamheten. Jag tog den orösade leden med förhoppning om att inte möta så många människor.
Det finns en cache mindre än 150 meter härifrån
Det visade sig vara ett bra val, för jag mötte bara två personer. Däremot såg jag fler i dalen.
Vy mot sydöst med Östfjället i fjärran
Drommen och en skymt av Storsjön till höger
Den orösade leden var mycket lätt att vandra. Två kilometer på konstant höjd. Det var först mot slutet då leden vänder västerut som det bar uppför en bit.
Dalen till vänster och Falkfångarfjället rakt fram
En porlande fjällbäck
Det finns även ormbunkar på fjället
Storfjället till vänster
Sedan blev det dags att välja håll. Antingen gå österut, ner i dalen och den rösade leden. Eller fortsätta västerut, uppför, strax norr om Falkfångarfjället. Jag valde att gå västerut.
Pricken till vänster är Falkfångarns vindskydd
Lite närmare, men fortfarande över 3 km till vindskyddet
Dalen från ovan
Drommen från 3 km håll samt den orösade leden
Enligt kartan (Lantmäteriets fjällkarta Z55 från 2005) så ska det gå en markerad sommar- och vinterled västerut som ansluter till en annan led. Jag vill minnas att den leden också fanns på kartan vid fjällstationen. Men alla ledmarkeringar låg samlade i en hög på fjällsluttningen. Nu var detta inget som bekymrade mig utan jag fortsatte uppför. När jag kom över kammen kunde jag ana Åreskutan i fjärran.
Åreskutan i diset
I Oviksfjällen är man sällan långt borta från civilisationen.
När klockan började närma sig 18 kände jag att det var dags att slå läger. Trots att det var första gången jag använde tältet så gick det ändå smidigt att slå upp det. Nattlägret blev på position N63° 03,183 E13° 46,339 (1023 m.ö.h.).
Stavarna och understället får fungera som koskrämma™
Kvällsmaten (pulversoppa + 1 dl snabbmakaroner) tillagades och åts under tystnad.
Solen är på väg ner
Det finns fler fjäll här omkring
Fredagskväll kl 21
Sammanlagt blev det 7,8 km under första dagen. Jag är mer intresserad av att vara på fjället än att vandra på fjället, så jag är nöjd med den sträckan. Dagen avslutades med lite förberedelser inför morgondagen.
God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar