Söndagsmorgon och sista dagen i Oviksfjällen. Dagen började gråmulen med regnet hängande i luften. Efter en frukost bestående av pulverkaffe var det dags att bryta upp och bege sig hemåt. Jag visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta att gå tillbaka till bilen, men jag hoppades hinna så långt som möjligt innan det var tid för lunch.
Utsikt från lägerplatsen
Små moln kring Falkfångarfjället
Mer moln västerut
Det kan vara tillfälle att så smått börja sammanfatta vandringen. Mitt första intryck av Oviksfjällen färgades nog av det faktum att jag första dagen både såg och hälsade på rätt många människor. Men också vetskapen att oavsett var man befinner sig så är civilisationen aldrig långt borta, gör att Oviksfjällen inte känns speciellt vilda. Och den riktiga fjällkänslan ville aldrig infinna sig.
Molnen rullar in eller är det ut?
Precis när jag började vandra tittade solen fram
Uppe på kalfjället tycker jag att det var överlag enkelt att vandra. Inte överdrivet branta sluttningar eller stora områden med blockterräng. Så på det viset är Oviksfjällen lämpliga för nybörjare.
Platån mellan Falkfångarfjället och Storfjället
Igår såg jag inga renar på Falkfångarfjället, men idag fanns där flera stycken. Antagligen har de omgrupperat under natten i syfte att lägga sig i bakhåll. Men jag lyckades överlista dem.
Renar som inte vill vara med på bild
Nyfikna renar
Uppe på Falkfångarfjället
Drommen
När jag passerat över Falkfångarfjället hade jag två möjliga vägar tillbaka. Antingen tillbaka till skidbacken vid Drommen. Eller ta den närmsta väg ner via skidbacken i Höglekardalen. Det blir förvisso lika långt att gå, men den sista biten blir på lättvandrad asfalt. Jag valde det senare alternativet.
Någonstans skiner solen
Leden ner mot dalen följer en bäck. Den var stundtals ganska brant. Och när man kommit ner till trädgränsen så var det på vissa ställen trångt mellan träden, särskilt om man har en stor ryggsäck på ryggen. Jag kan inte rekommendera den vägen ner.
Det hade blivit lunchtid men jag hittade ingen lämplig plats att äta vid förrän jag kommit ner till skidbacken. Lunchen (pulversoppa + 1 dl snabbmakaroner) tillagades och åts under tystnad.
Nedanför trädgränsen
Nedför skidbacken och tillbaka till bilen gick snabbt och smärtfritt. Sedan lämnade jag Oviksfjällen bakom mig för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar